– Det känns som om jag vunnit högsta vinsten på lotteri två gånger, först när jag fick pröva pumpen och sedan när jag fick mitt nya hjärta. Jag är evigt tacksam mot sjukvården som gav mig chansen till ett nytt liv. Utan den hade jag säkert inte funnits i dag, säger han.
Det har gått drygt 14 år sedan Nils Olov Andersson fick sitt nya hjärta inopererat. Hjärtbytet gjordes efter flera års väntan i transplantationskön. Om han inte dessförinnan fått pröva en ny typ av mekanisk hjärtpump hade han förmodligen hunnit dö under väntan på en lämplig hjärtdonator.
– Efter att ha blivit inlagd på Akademiska sjukhuset efter en akut försämring i maj 2001 frågade läkarna mig om jag ville vara med i en prövning av den nya hjärtpumpen. Jag tvekade inte ett ögonblick att tacka ja. Jag som alltid varit aktiv orkade bara gå något tiotal meter, sedan snurrade det till i huvudet och jag måste stanna och vila, berättar Nils Olov Andersson.
Den tumsstora pumpen opererades in i hans vänstra hjärtkammare för att hjälpa den att pumpa ut tillräckligt med blod i kroppen. Pumpen var tänkt som en tillfällig lösning, men det dröjde nästan tre år innan det efterlängtade telefonsamtalet kom om att det nu fanns ett donatorhjärta som kunde passa just honom.
I dag finns patienter som har levt betydligt längre än så med nya typer av hjärtpumpar, men då i början av 2004 var hans drygt 1 000 dagar med ett hjälphjärta världsrekord.
– Under mer än ett år med pumpen mådde jag väldigt bra, men mot slutet gick det bara utför. Då tänkte jag ibland att man kanske inte skulle hitta någon donator innan jag blivit för dålig för att klara en transplantation, säger Nils Olov Andersson.
Efter den nästan nio timmar långa operationen vid Huddinge universitetssjukhus dröjde det ytterligare drygt två månader innan han var tillbaka hemma på gården i Syltbo utanför Östhammar. Hemkomsten försenades av att han några veckor efter operationen drabbades av en svår infektion, som ledde till att bröstkorgen på nytt måste öppnas för att få bort infektionshärden kring det nya hjärtat.
– Jag förstod att läget var akut, men kände aldrig någon oro. Jag litade på att läkarna skulle klara det även den här gången. Dagen efter ingreppet låg jag i sängen på sjukhuset och såg hela Vasaloppet på teve utan att bli det minstra trött. Det var en viktig vändpunkt, säger Nils Olov Andersson.
Sakta men säkert – först på sjukhuset och sedan efter hemkomsten – tränade han upp sin kropp till allt bättre kondition och muskelstyrka.
– I början följde jag noga ett träningsprogram med sjukgymnastik, men det var så tråkigt att gå på gym att jag bytte till att lägga träningen på praktiskt arbete på gården i stället. Från att bara ha orkat gå några meter utan att stanna upp och vila kunde jag efter några månader ta kilometerlånga promenader med hunden, berättar Nils Olov Andersson.
I mer än 14 år har han levt med ett annat hjärta än det han föddes med. Även om donatorhjärtat under det senaste året har behövt få hjälp på traven av en pacemaker fortsätter det att tjäna sitt syfte väl. Trots att Nils Olov Andersson med råge passerat pensionsåldersgränsen lever han ett mer fysiskt aktivt liv än de flesta.
– Egentligen var det meningen att sonen Per Olov skulle ta över arbetet på gården, men han måste även jobba borta för att få ekonomin att gå ihop. Även om jag inte gör de allra tyngsta sysslorna har jag för det mesta en typisk bondearbetsdag på sisådär en 15 timmar. Fast i somras var det så varmt på dagen att det mesta arbetet måste göras tidigt på morgonen och på kvällarna fram till midnatt. Arbetet är viktigt för att värna om miljön där jag bor så att inte allt växer igen, säger han.
Som om det inte var nog håller han av och till utbildningar för att få motorsågskörkort, fortsätter att hjälpa flera av grannarna med bokföringen och är aktiv i orienteringsklubben OK Rodhen i Östhammar, både som tävlande och som banläggare i precisionsorientering. Den orienteringsgrenen sätter kartkunskap i fokus och genomförs längs skogsvägar, elljusspår och annan lättframkomlig terräng, utan indelningar av deltagarna i ålders- eller dam- och herrklasser.
– Under fjolåret slog jag faktiskt den regerande världsmästaren fyra gånger, men största framgången är nog ändå när jag kom tvåa i VM i precisionsorientering ett par år efter hjärtbytet. Två gånger har jag också lagt banan i precisionsorientering i O-ringen. Det tar hundratals timmar att planera banan, både vid datorn hemma och på platsen för tävlingen, berättar Nils Olov Andersson.
I juli 2020 ska O-ringen, för första gången på 40 år, hållas i Uppsala.
– Jag är ombedd att lägga banan för en av de sex etapperna i precisionsorientering. Om hälsan fortsätter att stå mig bi slipper jag inte undan, säger Nils Olov Andersson, utan att låta ett dugg missnöjd med om så är fallet.
Ett 65 centimeter långt ärr utmed bröstkorgen är i dag det enda påtagliga spåret efter inläggningen av hjärtpumpen och hjärttransplantationen. Under några år efter hjärtbytet syntes också som en utbuktning på bröstet under huden en del av den fastvuxna kabel som hade försett hjärtpumpen med ström. Efter att en besvärlig infektion uppstod omkring den är numera också detta sista minne av nära tre år med hjälphjärtat bortopererat.
I likhet med alla andra patienter som fått ett organ från en annan människa måste Nils Olov Andersson dagligen ta immundämpande mediciner för att förhindra att hans nya hjärta stöts bort. Han måste också lämna regelbundna blodprover för att ha koll på att hjärtat och medicineringen fungerar som tänkt.
En gång per år görs också en större noggrann kontroll vid Akademiska sjukhuset med bland annat uppföljning av njurfunktionen och mätningar av bentätheten. Då undersöks även huden eftersom den livsviktiga immunhämmande behandlingen ökar risken för såväl hudcancer som mer godartade hudtumörer.
Senaste årskontrollen gjordes i höstas. På några punkter hade Nils-Olov Andersson till och med förbättrat sina värden jämfört med året innan..
– Annars tänker jag sällan på hjärttransplantationen. Det har nog varit en styrka rent psykiskt att jag från första början har betraktat mitt nya hjärta som en naturlig del av min kropp, säger Nils Olov Andersson.