På anslagstavlan i arbetsrummet på Geocentrum sitter tidningsurklipp från hållpunkter i kärnfysikern Kjell Alekletts forskarkarriär. Pappersbunten på skrivbordet är utkastet till hans kommande bok ”En värld drogad av olja”, om riskerna med samhällets oljeberoende. Vid 71 år känner Kjell Aleklett att han har mycket att tillföra i forskningen om hållbar energi. – Hjärnan slutar inte fungera för att man fyller 67. Jag har samma kapacitet som alltid och idéerna sprutar.
När han hade uppnått pensionsålder kom ett brev från universitetet där det stod att han antingen kunde säga upp sig själv eller bli uppsagd. Kjell Aleklett känner till flera som har vägrat gå frivilligt, men själv tog han ändå ut pension. Som pensionerad professor kallas man professor emeritus och kan fortsätta vara verksam vid institutionen, dock utan lön.
– Jag har det här kontoret och så är jag biträdande handledare åt doktorander. Boken ger jag ut på eget förlag och kan möjligen tjäna lite pengar på den, men det är inte ekonomin som är drivkraften.
Kjell Aleklett tycker att man kan utvecklas mycket efter 67. En viktig milstolpe för honom var att ge ut en egen bok.
– Jag är dyslektiker, och det var nära att jag inte fortsatte studera. Sedan fick jag en lärare som kände dyslexi och hjälpte mig. Jag har lovat att skicka boken till henne.
Kjell Alekletts familj är inte förvånade över att han jobbar som vanligt. Han själv tycker det är en stor fördel att få jobba hur mycket eller lite han vill.