Hittade molekyl som styr blomning
SLU:s promotionsföreläsning hade verkligen ett rykande färskt tema. Efter 70 års jakt på det mystiska ämnet florigen kunde en grupp SLU-forskarna nyligen visa hur växterna styr sin blomning.
På lördagen fick den festklädda församlingen i aulan vid Ultuna höra honom berätta hur en liten molekyl bildas i växternas blad, transporteras till toppen av skotten och sätter i gång bildandet av blomknoppar.
I samma nummer av Science publicerade tyska, japanska och engelska forskargrupper resultat som visar mera i detalj hur den här "budbärarmolekylen" bär sig åt.
Historien började egentligen för väldigt länge sedan. Vi vet att växter blommar vid olika tider på året. Vitsippa, blåsippa och krokus blommar tidigt på våren, ros och prästkrage mitt i sommaren, kärleksört i början på hösten.
Att blomma vid exakt rätt tillfälle under växtsäsongen är livsviktigt om växterna ska överleva. Annars kanske de aldrig får chansen att korsa sig med andra individer av samma art.
ljuset bestämmer blomningen
Sedan 1930-talet har forskarna vetat att växterna kan känna av dagarnas (eller rättare sagt nätternas) längd för att veta om det är vår, sommar eller höst, det vill säga när det är dags att blomma. Väldigt tidigt kunde forskarna också visa att växterna känner av dagslängden med hjälp av bladen och att bladen producerar ett ämne som sätter i gång blomningen.
Detta mystiska ämne fick till och med ett namn, när den sovjetiske forskaren M C Tjajlachjan myntade ordet florigen. Året var 1936.
Men sedan var det stopp. Florigen blev växtfysologins heliga graal. Forskargruppen i olika länder försökte förgäves hitta ett ämne som kunde förklara florigenets egenskaper.
Hittade budbärarmolekyl
Genombrottet kom när Ove Nilssons grupp i Umeå hittade en budbärarmolekyl som uppfyllde alla klassiska egenskaper hos florigen.
Molekylen bildas av en gen i växternas blad. Genens aktivitet styrs av dagslängden. När genen aktiveras, produceras molekylen som transporteras till skottspetsarna. Där kan den mycket effektivt sätta i gång de genprogram som styr bildandet av blomknoppar.
Försöken gjordes på modellväxten backtrav, men Ove Nilssons grupp har visat att resultaten kan tillämpas på helt andra växter. Genom att producera större mängder av den här budbärarmolekylen har man till exempel fått aspträd att blomma redan efter några veckor i stället för normala 10—15 år.
—Med den här kunskapen får växtförädlare helt nya möjligheter att kontrollera och anpassa växternas blomning. Och det är viktigt både inom jord- och skogsbruket, menar Ove Nilsson.
Flera skördar per år
—Sädesslag kan till exempel förädlas så att de passar i andra klimat än sina ursprungliga hemtrakter. Det har spekulerats i att man i vissa delar av världen skulle kunna få två risskördar i stället för en.
SLU-forskarna är verksamma vid Umeå Plant Science Centre, ett samarbetsorgan mellan SLU och Umeå universitet. UPSC anses vara en av Europas mest framstående miljöer för växtforskning och har 170 anställda från 25 länder.
Så jobbar vi med nyheter