Bakom vedboden var ett bra ställe att gräva på, tyckte Joakim Tengstrand, när barnen ville leta efter skatter vid sommarstugan i Örkälla utanför Skyttorp. Agnes, 7 år, och Mattias, 10 år, var entusiastiska. Men att de skulle gräva upp en näst intill intakt cockpithuv från ett havererat militärflyg modell J 35 Draken var knappast något de hade kunnat föreställa sig.
– Först hittade vi några burkar och ett brunnslock. Agnes var ganska nöjd med det. Men sedan såg vi ett större föremål med svarta lister, berättar Joakim Tengstrand.
Besvärad över att kanske ha hittat delar av en gammal bil, och tvingas åka med skrotet till återvinningscentralen, försökte Joakim Tengstrand först övertyga barnen om att de hade funnit tillräckligt med skatter. Men Agnes var obeveklig. Och efter mycket tjat, stor förvåning och två dagars grävande låg cockpithuven frilagd på gräsmattan utanför huset.
– Man blev lite exalterad. När jag lyfte upp den på högkant såg jag att det måste vara en del från ett flygplan. Mattias hade en bok om stridsflygplan som vi jämförde med, och efter lite googlande förstod jag att den måste ha tillhört ett Drakenplan.
Det har skett ett flertal haverier med den aktuella serien av J 35 Draken sedan flottiljen på F16 i Uppsala fick in sina första plan 1961. Enligt Ingemar Nilsson, före detta chef för flygsimulatorn på F16, kan huven vara väldigt svår att hitta efter en olycka.
– Om piloten måste skjuta ut sig från planet drar han i två handtag på raketstolen. En krutladdning utlöses och huven försvinner bakåt, tar med sig en vajer som i sin tur drar med sig stolen, berättar han.
Eftersom själva planet fortsätter medan piloten tar mark med fallskärm kan huv, pilot och plan hamna långt ifrån varandra.
– Vi har ju tappat en del andra grejer. Robotar och huvar som har hamnat i havet till exempel. Och sådant är väldigt svårt att hitta. I första hand söker man naturligtvis efter piloten, säger Ingemar Nilsson.
Enligt vakthavande befäl på Uppsala garnison, Pär Lindebert, är det inte förbjudet att närma sig platser med militära vrakdelar, eller att plocka upp föremål. Men delarna tillhör försvaret. Nu ska huven hämtas in till Uppsala garnison, så att man kan ta reda på vilket stridsflygplan det härrör från. Ingemar Nilsson framhåller att det är viktigt att den som hittar en del från ett militärt plan snabbt kontaktar närmaste förband.
– Det kan ju vara så att det man hittar i skogen kan vara sista pusselbiten i haveriutredningen. Så man ska inte trycka på den för länge, säger han.
Joakim Tengstrand spekulerar i vad som kan ha hänt med planet. Han visar tre runda hål som tycks ha splittrat det 14 mm tjocka glaset utifrån. Cirka 17 mm i diameter.
– Tänk om det har blivit nedskjutet? Det är spännande att fundera kring det här. Man vet ju inte om det här kan röra sig om känslig information, säger han.
Men det är en teori som avfärdas av Ingemar Nilsson.
– Nej, det är omöjligt. Några påskjutningar har vi inte haft. Det kan vara skador som har uppkommit när den slog i marken. Vi har även haft kollisioner i mörker vid två tillfällen, och det kan tänkas att huven kommer från något av de planen, säger han
Skulle en eventuell påskjutning kunna vara hemligstämplad?
– Nej, det är ingenting som skulle ha hämligstämplas.
Oavsett vad som hände den där dagen då cockpithuven planterades i familjen Tengstrands trädgård har skattjakten burit dubbel frukt för Agnes del. Hennes klass har fått i uppgift att ta med någonting de hittat under sommarlovet till skolan. En vrakdel från ett stridsflygplan räcker nog mer än väl.
– Men det får bli ett fotografi, konstaterar hon.