Hagermans bok sammanfattar resultaten från den arkeologiska utgrävningen i samband med tillkomsten av den nya E4 mellan Uppsala och Mehedeby, troligen den mest omfattande arkeologiska utgrävning som genomförts i Sverige. Forskningsrönen ger oss Uppsalabor åtskilligt att tänka på.
I ett helt kapitel, Där tjära blev till guld, skriver Maja Hagerman om Fullerö, en plats som efter utgrävningarna fått en helt annan dignitet än tidigare. Fullerö kan helt enkelt vara en central plats i det förhistoriska Uppland. Utgrävningarna visar att det funnits människor på platsen de senaste fyra tusen åren.
Intill dessa gamla heliga platser planeras nu en vikingapark med ett gigantiskt shoppingcentrum, idrottsanläggning och hotell. Den i prospekten angivna besökspotentialen närmar sig den som Liseberg, Sveriges största besöksmål, kan visa upp.
Om detta projekt råder som bekant olika uppfattningar. Argumenten är flera. Ett är att Fulleröprojektet är helt fel i en tid när klimatproblemen hopar sig inte minst på grund av privatbilismen. Om Uppsalas besöksnäring tillåts blomma ut i just Fullerö kommer Uppsalas utsläppskvot att öka.
Ett annat argument har den senaste tiden blivit tydligare: en vikingapark intill ett stråk där inte bara Svearikets vagga stått utan en rad märkliga och högintressanta fynd från långt bak i stenåldern gjorts, blir som ett historiskt magplask. Den vikingapark som planeras utgår enligt prospekten från en historiesyn som ligger så långt bort man kan komma från den mångfacetterade och mycket komplexa bild av Upplands historia som E4-utgrävningarna ger.
Den USA-influerade bilden av hornprydda vikingar som oupphörligt går bärsärk kanske kan locka turister från när och fjärran, men – handen på hjärtat – är det den falska bild av Uppsala som Uppsalaborna verkligen vill ge omvärlden?
Dessvärre har varken Uppsala kommun eller Uppsala universitet hittills lyckats göra den komplicerade bilden av Upplands och Uppsalas långa historia publiktillvänd eller ens samlad. Den historiskt intresserade Uppsalaturisten får famlande försöka göra sig en egen bild.
Den samling kring utformningen av Gamla Uppsala som nu påbörjats mellan universitetet, kommunen, Svenska kyrkan, länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet med flera kanske kan råda bot på bristen på historisk samling genom att sammanföra Fullerö, Valsgärde, Gamla Uppsala och Uppsala stad till ett sammanhållet historiskt stråk. I ett sådant sammanhang blir vikingaparken i Fullerö ett historiskt ”god dag, yxskaft”.