Sunbeam, ja så heter den 117 år gamla träskuta som ligger förtöjd nedanför Islandsfallet i Fyrisån. Båten har under sin späckade historia seglat i såväl Nordsjön och Engelska kanalen som i Medelhavet. Men hemmahamnen är numera här, i Uppsala.
– Att styra Sunbeam är ett sätt att komma väldigt nära inpå en bit kulturhistoria, så det är roligt av den anledningen. Det mesta sköts på samma sätt som det gjorts historiskt, förklarar Sepi Andersson, som styr båten.
Att båten är gammal märks bland annat på att den styrs med roder istället för ratt, trots storleken. En utmaning, berättar han.
– Det går inte lika snabbt att styra med rodret som med ratt, vilket gör att jag tycker det är väldigt roligt. En lagom utmaning.
Sunbeam byggdes 1905 och användes från början som fiskebåt i England. År 1937 köptes den av en fiskare på Västkusten, som också byggde om båten och försåg den med bland annat motor och en styrhytt. På 1960-talet kom båten till Uppsala, när några studenter, som ägde bolaget Upsala Marinbotaniska Medelhavsexpedition, UMMAB, köpte den för forskningssyften.
– 1962 seglade man till Medelhavet på en expedition för att ta bottenprover. Så hon har varit i Medelhavet, det är rätt häftigt, säger Sepi.
Efter expeditionen valde bolaget att behålla båten, och de äger den än i dag. Sedan 1960-talet har båten fortsatt använts i forskningssyfte, framförallt längs med östkusten, i bland annat Uppsala och Öregrund.
Men den som vill åka med båten i sommar kan få sin chans, då den kommer stå förtöjd i Uppsala fram till den 12 juni och göra kortare turer längs Fyrisån, såväl som längre turer till Wiks slott då man kan åka med.
Sepi Andersson jobbar i vanliga fall med att köra turbåtar vid Djurgården i Stockholm, men nu några dagar i juni styr han alltså den gamla båten på Fyrisån. Hans pappa, Gunnar Andersson, är en av de som är delägare i båten idag och Sepi berättar att han spenderat mycket tid ombord båten som barn.
– I början när jag var följde med var det inte framförallt själva seglingen jag gillade, utan mer att man var ute och lekte pirat, och att vi seglade ut till roliga öar, säger han.
Nu i sommar har han alltså för första gången själv fått styra.
– För mig, som är här jämt, är det lätt att bli lite hemmablind. Och så tänker man inte på att det är ett kulturarv och inte vardagsmat.