Hikikomori är det japanska ordet för "den som drar sig undan". Hikikomori är också ett Uppsalaprojekt som hjälper unga vuxna som fastnat i social fobi, ekonomiskt utanförskap och isolering.
Projektet är till för unga personer som inte kommer vidare i livet. Men för föräldrar kan det vara svårt att avgöra när det gått för långt och vart man ska vända sig.
– Även om man försökt, har man oftast inte fått rätt stöd och hjälp för sitt barn. De faller tyvärr mellan stolarna, säger Diana Gustafsson, projektledare i Hikikomori.
Projektet är till för killar och tjejer mellan 18 och 30 år som isolerat sig i hemmet och som behöver hjälp med att bryta sin ensamhet. Ju äldre barnet är, desto mer uppenbart blir det att de borde flytta hemifrån, skaffa jobb och skapa sig ett eget liv.
Även om deltagarna har olika bakgrund, kan Diana Gustafsson urskilja ett visst mönster i hur utanförskapet börjat. Ungdomar som inte klarar att ta klivet in i vuxenvärlden har ofta blivit missförstådda och bortglömda redan i skolan. De har inte vågat ta för sig och göra sin röst hörd.
– Ofta har det varit i och med en större livsomställning, som vid övergången till högstadiet eller gymnasiet, vid byte av skola och nya klasskamrater. Det har ställts krav på att man ska klara av nya sociala situationer, ta mer ansvar och mogna, vilket varit för svårt.
Projektet Hikikomori startade 2010 och pågår till mars 2014. Det är ett samarbete mellan socialbidragsverksamheten i Uppsala och allmänpsykiatriska Unga vuxna-mottagningen.
Just nu är 23 personer inskrivna, ungefär lika många killar som tjejer. Deltagarna får hjälp att komma hemifrån, skapa nya kontakter och planera sin framtid. Det sker genom hembesök, individuella träffar, hjälp med myndighetskontakter, utflykter och studiebesök.
– Det är i huvudsak föräldrarna som kontaktar oss. De har fungerat som en osynlig hand för sina barn under hela uppväxten och har till slut ledsnat på att ha det så här, säger Diana Gustafsson.
Projektet ger deltagarna mycket tid och möter dem på den nivå de befinner sig på för tillfället. Parallellt med den individuella hjälpen finns en öppen verksamhet i en hemliknande lokal i centrala Uppsala där deltagarna tränar upp sin sociala förmåga genom att umgås med varandra.
– En till synes enkel sak som att komma i väg och fika kan te sig oöverstiglig. Man ska kliva ur sängen, klä på sig, äta frukost, ta sig hit, passa en tid och umgås med andra. Det är jättesvårt för vår målgrupp, säger Diana Gustafsson.
Projektnamnet Hikikomori är valt med omsorg, det betyder "den som drar sig undan" på japanska. I Japan lever flera miljoner japaner i en självald isolering. Flera hundratusen barn sägs leva i total isolering, vilket innebär att de slutat gå i skolan och stannat på sitt rum i flera år för att skydda sig mot omvärldens krav.
Också i västvärlden växer fenomenet. Samhällets ökade krav på att vara framåt, smart och social är en starkt bidragande orsak till att fler unga i Sverige hamnar i ett socialt utanförskap, menar Diana Gustafsson.
– Det mesta i samhället går ut på att man ska vara framgångsrik och förverkliga sig själv. För att lyckas, måste man vara aktiv, jobba på sitt eget varumärke och visa framfötterna. Man ska ha bra betyg och sälja sig själv på arbetsmarknaden. Till och med när man behöver hjälp från samhället ska man vara söka hjälpen själv, annars glöms man bort.
Att bryta isoleringen och bli mer delaktig i samhället är ett mål som tar tid att nå. Därför är det viktigt att deltagarna får chansen att utvecklas i den takt de klarar av, menar Diana Gustafsson. Sedan starten 2010 har ett 10-tal personer avslutat sitt deltagande och kommit vidare ut i samhället. Några personer finns kvar sedan första början.
Vem som helst kan anmäla en person som man tycker tillhör målgruppen. Det behövs ingen skriftlig remiss utan det räcker med ett telefonsamtal eller mejl. Det kan till exempel vara anhöriga, vänner eller någon från det professionella nätverket. Man kan också anmäla sig själv om man känner igen sig.