Hetsigt vid rättegång om Gottsundafallet

Det var när det blev advokatens tur att ställa frågor till den socialsekreterare som hade mest att göra med fallet som ordföranden efter en kort stund ingrep - och uppmanade advokaten att låta den f d socialsekreteraren få chansen att tala till punkt.
Enligt mamman Marianne Sigströms ombud är en av anledningarna till att hon förlorade målet i tingsrätten att socialnämndens representanter, och särskilt den nämnda socialsekreteraren, for med "uppenbara och medvetna osanningar" i tingsrätten.
Därför är trovärdigheten hos socialnämndens representanter av avgörande betydelse för utgången i hovrätten.

Vinklad utredning
Under måndagen utfrågades socialsekreteraren på en lång rad punkter. Det gällde uppgifter som socialsekreteraren lämnat men som motsägs av andra som hörts eller ska höras i målet.
Marianne Sigström och hennes juridiska ombud hävdar att det var en lång rad felaktigheter och försummelser från socialförvaltningen i Gottsunda som ledde till den 14-årige pojkens död i ett epilepsianfall i fosterpappans bostad i Härnösand 1992.
Tre år tidigare hade pojken tvångsomhändertagits enligt lagen om vård av unga, LVU, och placerats i ett familjehem i Härnösand.
Enligt mamman var LVU-beslutet byggt på en vinklad utredning från socialsekreteraren och placeringen i Härnösand gjordes för att sabotera hennes umgänge med pojken.

"För pojkens bästa"
Enligt socialförvaltningen och -sekreteraren skedde tvångsomhändertagandet för att mamman ställde omöjlig krav på pojkens placering som först var tänkt att ske frivilligt. Dessutom behövde mamman och barnet skiljas åt för att pojken skulle få lugn och ro.
Övriga fel som mamman och hennes ombud hävdar så msåningom ledde till pojkens död var att han placerades i ett olämpligt familjehem, att socialförvaltning inte informerade inblandade läkare om pojkens epilepsi och att man slutligen omplacerade pojken hos den fosterpappa i vars hem pojken avled - utan att informera mamnen tillräckligt om pojkesn sjukdom.
Alla dessa påståenden tillbakavisas bestämt av socialförvaltningen.
- Alla ansträngningar som gjordes, och det var långt mer än normalt, gjordes med pojkens bästa för ögonen, hävdade socialsekreteraren.

UNT-fakta
Det var 1997 som Marianne Sigström stämde socialförvaltningen i Gottsunda som vållande till att hennes tvångsomhändertagne 14-årige son dog i ett fosterhem 1992 under ett epilepsianfall. Modern begärde två miljoner i skadestånd av kommunen.
Men eftersom Uppsala tingsrätt i sin dom sommaren -00 inte gick på kommunens linje dömdes modern, som förlorande part, att i stället betala kommunens rättegångskostnader på närmare 840 000 kr.
Redan -93 lämnade Marianne Sigström in en första stämningsansökan. Då stämdes staten som ytterst ansvarig för sonens död. Stämningsansökan där staten krävdes på tolv miljoner i skadestånd vann dock inte framgång.
Samma år tog journalisten Maciej Zaremba upp fallet i dagens Nyheter. Tre namngivna socialarbetare i Gottsunda gjordes i artikeln ansvariga för pojkens död.
Året därpå presenterade Justieombudsmannen, JO en 200 sidor lång utredning om fallet. JO kritiserade socialtjänsten i Gottsunda på flera punkter men gick inte så lång som till att påstå något direkt samband mellan bristerna och pojkens död.