Henrik Williams flyttade från Kalmar till Uppsala hösten 1978. Titeln professor i runologi fick han i april 2021. Detta efter 20 år som professor i nordiska språk, och innan det som professor i svenska.
Henrik Williams är individualist och ogillar majoritetskultur.
Därför spelar han golf, men helst på hösten och vintern. En gång fick han vänta med att slå ut bollen för att låta ett gäng skidåkare passera.
Av samma anledning passar det honom utmärkt att inneha världens enda professur i runologi.
– Jag är en professor med mycket liten hjärna. Det här är det enda jobb jag kan få, för jag kan bara en sak, säger han.
Det han kan är svenska språkets historia, och han ser det som sin livsuppgift att levandegöra den.
Vi sitter vid matsalsbordet i Henriks lägenhet på Övre Slottsgatan. Här ligger Universitetshuset utanför fönstret, och arbetsplatsen på andra sidan Engelska parken. Barnen är vuxna och har flyttat ut – kvar bor Henrik och hustrun Anna Williams, professor i litteraturvetenskap.
Henrik Williams beskriver sig som en problemlösare, detektiv och tidsresenär – allt det ingår i arbetet med att tyda och begripliggöra äldre språk och gamla texter.
Vad gäller den utpräglade individualist professorn säger sig vara, erkänner han minst två stora undantag. Det ena är när Kalmar FF spelar match. Då tillåter han sig ryckas med i supporterskaran och bli ett med publiken.
Det andra undantaget var när han ägnade otaliga timmar i ett biblioteksrum på campus Engelska parken tillsammans med tre andra professorer, där de tillsammans försökte knäcka tolkningen av runskriften på Rökstenen, den legendariska jätterunsten som stått i Östergötland sedan tidigt 800-tal.
Att göra avsteg från principen att ogilla grupparbeten visade sig vara rätt beslut, för 2020 kom genombrottet och teamet kunde publicera en helt ny tolkning av Rökstenen. Den spred sig "som en tsunami över världen" och fick stor internationell uppmärksamhet. Henrik beskriver det som karriärens höjdpunkt.
Rökstenen är unik på flera sätt, bland annat för att den består av så mycket, innehållsrik text. Det är för att den är från tidig vikingatid, berättar Henrik Williams. Under senvikingatid hade man hunnit hitta ett format för runskrifter och de flesta människor var kristna. Därför inleds de allra flesta runstenar med "Erik reste denna sten över sin bror Gunnar," eller liknande. "Och så står kanske en bön, eller en beskrivning av var eller hur personen dog, och så en signatur av den som ristade stenen," säger Henrik Williams,
De fyra professorerna menar att deras tolkning ändrar all tidigare förståelse av Rökstenen. Ironiskt nog är Henrik född 1958, samma år som standardtolkningen av Rökstenen kom till – den tolkning som står i uppslagsverken och som han menar är felaktig.
Runskriftens huvudpersoner är fadern Varin, som rest stenen till minne av sin döde son, Våmod (har tidigare stavats Vämod, men enligt Williams är stavningen med å den nu gällande). En stor del av texten består av gåtfulla uttalanden.
Den nya tolkningen började ta form efter att språkforskaren Bo Ralph hittat en fornengelsk gåta om solen och månen som stjäl varandras ljus. Per Holmberg, professor i svenska, uppmärksammade likheterna.
– Det är så uppenbart att Bo Ralph hade rätt. Per Holmberg kunde sedan visa att även nästa gåta handlade om solen, berättar Henrik Williams, som därefter inte kunde låta bli att kasta sig in i leken.
Henrik Williams och Per Holmberg satte sig ner med Olof Sundquist, professor i religionsvetenskap, och Bo Gräslund, arkeologiprofessor, för att försöka spåra textparalleller i befintliga sägner och skrifter. Bland annat fann man referenser till de isländska eddadikterna.
På den här stenen (U 937), som ursprungligen stod i Broby men som nu står i Universitetsparken, står: "Tägn och Gunnar reste stenarna efter Väder sin broder."
Att kampen om solljuset står i centrum i runskrifterna kopplas till den klimatkatastrof som drabbade Europa på 500-talet, då stora vulkanutbrott kastade upp gasmoln i atmosfären, som blockerade solen under lång tid och orsakade mörker, missväxt och kyla – inte minst i det som i dag är Sverige. En stor del av befolkningen tros ha dött.
Varin, fadern som reste Rökstenen, hänvisar till en katastrof för nio generationer sedan – vilket stämmer väl överens med dateringen av både vulkanutbrottet och ristningen av Rökstenen, berättar Henrik Williams.
På internet går att hitta ett ljudklipp från när han läser högt från Rökstenen. Han berättar att man med hjälp av gamla skrifter, jämförelser med den närbesläktade isländskan och arv i svenska dialekter kunnat komma fram till ungefär hur fornsvenskan talades.
– Vikingarna skulle tycka det lät jättekonstigt men de skulle begripa mig.
Hur vet ni att det stämmer?
– Vet och vet, vi är humanister. Vi jobbar med det som har högst förklaringsvärde. Om jag kan visa att ett ord på en runsten även finns någon annanstans är det den bättre tolkningen, säger Henrik Williams, och ger ett exempel från Rökstenen.
Där omnämns nämligen sonen Våmod som "feg", vilket låter märkligt på dagens svenska.
– Men den fornnordiska betydelsen av ordet är ungefär "dödsmärkt". Och i jämtländsk dialekt lever ordet kvar och betyder dödssjuk, säger Henrik Williams.
Det var under en resa i USA på 80-talet som Henrik Williams intresse väcktes för runstenarna hemma i Norden.
Forskningsteamet kunde hitta gamla skaldedikter om de norska kungarna Erik Blodyx och Håkon Haraldsson som oförklarligt dör i strid.
– Det förklaras som att kungarna behövs i den sista striden, Ragnarök, där de onda makterna med Fenrisulven i spetsen anfaller gudarna.
I dikterna dör Oden i kampen med Fenrisulven.
– Det som är spännande är att gudarna som dör kommer till ett andra dödsrike, Gimle i nordisk mytologi. Och det som händer på Rökstenen, tror vi, är att pappan har försökt förklara sin sons död – att sonen valts ut till den sista striden för att hjälpa Oden, och efter det gå vidare till nästa dödsrike.
I de gamla myterna äter Fenrisulven även upp solen – det var så vikingatidens människor förklarade naturfenomenet när solljuset försvann. Men innan solen dör föder hon en dotter som ska lysa i Gimle, det andra dödsriket.
Det visar hur klimatkatastrofen flera generationer tidigare påverkat mytologin och religionen, menar Henrik Williams.
Har er tolkning fått kritik?
– Självklart. Det här är vetenskap.
Henrik Williams har tidigare publicerat Eufemiavisorna, en samling av Sveriges tre första skönlitterära verk, med kommentarer och ordförklaringar. Just nu arbetar han med en ny översättning av Nya Testamentet, som ska ges ut på 500-årsjubileet av den första svenska översättningen (från 1526).
När teamet publicerade tolkningen beskrevs den i många sammanhang som att "vikingarna också hade klimatångest". Henrik Williams förstår att många drog den slutsatsen, och på sätt och vis stämmer det att även vikingarna oroade sig över förändringar i klimatet.
Men likheten mellan oss själva och Varin tror han är enklare – och mer religiös – än så: en sörjande far försöker ge sin sons död en mening.
– Rökstenen handlar om livet efter detta, om att sätta döden i ett sammanhang. Jag är väldigt nöjd med den tolkningen.
Boken "Rökstenen och världens undergång" gavs ut i oktober 2021, och har just kommit ut i en andra upplaga. Där utvecklar Henrik Williams tolkningen och skriver för första gången populärvetenskapligt.
– Det står mitt namn på boken. Men jag står ju på axlarna på varenda en som sysslat med runforskning före mig.