Förseningen innebar att begravningen fick genomföras utan att Ann-Britts man registrerats som avliden av Skatteverket. Att det ens var möjligt att hålla ceremonin berodde på att familjen beslutat att kroppen skulle kremeras.
Den 9 september i år avled Ann-Britts man. Men den 6 oktober var han fortfarande vid liv enligt Skatteverket. Detta trots att en död person, enligt bestämmelse, ska registreras som död senast första vardagen efter dödsfallet. I fallet med Ann-Britts man dröjde det alltså nästan en månad.
– Det kändes olustigt. Jag kan inte förstå att det skulle ta så lång tid, det kan ju inte vara första gången en människa dör, säger hon.
Förseningen innebar att begravningen fick genomföras utan att Ann-Britts man registrerats som avliden av Skatteverket. Att det ens var möjligt att hålla ceremonin berodde på att familjen beslutat att kroppen skulle kremeras. En jordfästning hade inte varit juridisk möjlig att genomföra.
– Vi har ju funderat varför det tar så lång tid. Vi hade kanske hoppats att vi skulle kunna göra en bouppteckning, men det kan man inte göra innan man fått det här beviset tydligen.
Storvreta vårdcentral hade ansvaret för att dödsintyget skulle skickas in till Skatteverket. Enligt Emilie Tingström på Grindstolpens begravaningsbyrå i Uppsala är det inte ovanligt att det tar lång tid innan registrering av dödsfall sker. Även om det, när det kommer till Ann-Britts man, rör sig om ett extremfall.
– Det är ganska ofta det fallerar och tar för lång tid, men jag har aldrig hört att det gått så här långt, säger hon.
Enligt Emilie Tingström beror det bland annat på att man i Uppsala är sämre än exempelvis Stockholm på att använda e-legitimation för att registrera dödsfall. I stället används ofta vanlig post. I Ann-Britts fall ringde hon till vårdcentralen flera gånger för att höra vad som dröjde.
– Jag är så arg, jag har ringt sex gånger och pratat med chefen två gånger, säger hon.
Att registreras som död är mer än en ren formalitet. Dödsintyget görs av en läkare på exempelvis en vårdcentral eller ett sjukhus, som skickar in det till Skatteverket. Dödförklaringen krävs för att anhöriga ska kunna göra en bouppteckning och lösa en rad praktiska och ekonomiska frågor som uppstår när någon avlidit.
Enligt Rebecka Larsköld, verksamhetschef på Storvreta vårdcentral, skickades intyget in till Skatteverket per post dagen efter dödsfallet. Nästan tre veckor senare uppmärksammade begravningsbyrån vårdcentralen om att dödsfallet ännu inte registrerats, vilket visade sig bero på att ansvarig läkare fyllt i blanketten felaktigt.
Här på Gamla kyrkogården i Uppsala vilar Ann-Britts man. Han begravdes utan att ha registrerats som död. Att dödförklaringen tog så lång tid gjorde även att familjen inte kunde börja med bouppteckningen.
Rebecka Larsköld säger att hon beklagar det inträffade och förstår att det vållat obehag och lidande för anhöriga.
Varför tog det sån tid?
– Vi har skickat in båda dödsintygen, så vi har gjort det vi ska utifrån det, jag kan inte säga exakt vad det är som skett i den delen.
Hon medger att det första intyget fyllts i fel, men säger att vårdcentralen inte fick någon signal från Skatteverket om att något inte stämt. Nu ska de skärpa rutinerna, säger hon, och få till ett bättre samarbete med Skatteverket.
Varför använder ni er av vanlig post och inte e-legitimation?
– Enligt Region Uppsalas rutiner kör andra via post, man har inte infört rutiner med e-legitimation i Uppsala. Det har varit en del tekniska problem.
Kommer ni införa e-legitimation i framtiden tror du?
– Jag hoppas att det kan införas, men då gäller det också att systemen pratar med varandra för att minimera risk för fel.
Ann-Britt heter egentligen något annat.