Hemtjänst i alla väder
Den bistra vintern har bjudit på stora mängder snö. Men hemtjänsten har ändå tagit sig ut även till de mest avlägsna stugorna. Mitt under ett snöoväder följer vi med vårdbiträdet Mikael Lund hem till makarna Kjellröier.
Mikael Lund vid hemtjänsten besöker Tage och Birgitta Kjellröjer.
Foto: Hans E Ericson
Under vintern hjälper han ibland till med att skotta snö eller bära in ved. Den mörka årstiden innebär också extra planeringsarbete, eftersom det tar längre tid för hemtjänsten att ta sig fram.
- Jag har alltid kommit ut till de behövande, men ett par av mina kollegor har kört i diket i snöovädret. Men med bärgarhjälp har de tagit sig upp. På något sätt kommer vi alltid fram, det måste vi, säger Mikael Lund.
Färden går mot det lilla Finndalen, någon mil utanför Almunge, där väntar ett besök hos Tage Kjellröier och hans hustru Birgitta Kjellröier. På grund av ett slaganfall och en misslyckad ryggradsoperation har Tage begränsad rörlighet i sina armar. Hans fru har svår reumatism och kan därför inte hjälpa maken med de sysslor han inte klarar av själv.
På andra sidan vindrutan breder ett kuperat snölandskap ut sig. Vi kommer in på en mindre väg och får möte. Mikael Lund måste krypköra för att inte krocka. Snart därefter är vi framme vid Tages hus. Hans son bor i huset bredvid, men i övrigt är skogen den enda grannen.
I den snötäckta trädgården står en ek och flera äppelträd; några fåglar har samlats i ett av träden. Det är skottat, men ny snö har hunnit lägga sig. En leende Birgitta Kjellröier öppnar dörren. Mikael Lund trivs mycket bra med sitt yrke, som innebär många möten.
- Varje dag är unik, eftersom det är människor jag arbetar med. Jag blir glad när jag märker att mitt arbete uppskattas och att det gör skillnad, säger Mikael Lund.
Tage Kjellröier står stödd mot en rullator på tröskeln till finrummet. När vi hälsat sätter han sig i en soffa. Mikael Lund tar av honom tofflorna och trär försiktigt på ett par stödstrumpor. Han talar med tydlig röst och skämtar mycket med makarna Kjellröier. De har bott här sedan 1970. Tage Kjellröier har drivit ett företag i åkeribranschen. Han har också ägnat sig åt tjuruppfödning. Att bo på landet är enligt honom fantastiskt.
- Titta ut bara! Där brukar man kunna se betande kor. Härifrån kommer vi inte att flytta, inte förrän vi måste bli utburna, säger Tage Kjellröier och skrattar.
Samtalet handlar om kräft- och utterbeståndet i den närbelägna ån, en havsörnsfamilj som håller till i närheten och om fem älgar som synts i skogsbrynet. Mikael Lund kommenterar då och då berättelserna. Han brer mackor, häller upp kaffe och grädde samt hjälper Birgitta Kjellröier i köket.
Makarna Kjellröier återkommer fler gånger till hur tacksamma de är över hemtjänsten. För just det här besöket har Mikael Lund relativt gott om tid, men så är det inte alltid.
- Det är alltid en kamp mot tiden. Om jag blir tillfrågad att till exempel skotta snö utan att det står i kontraktet gör jag det ofta för att vara snäll, men om jag inte har tid kan nattpersonalen, som tar över, också hjälpa till, säger Mikael Lund.
Det har blivit dags att lämna Finndalen. Innan vi åker iväg ger Mikael Lund fåglarna mat. Han berättar att vid många hembesök är det viktigast att vara en samtalspartner. Men det är inte alltid lika många skratt som idag. Arbetet är som tyngst när någon av de äldre blir allvarligt sjuk.
- I somras gick en man bort i cancer. Att uppleva försämringsprocessen på nära håll var mycket jobbigt, säger Mikael Lund.
När fågelmaten är upphälld sätter sig Mikael Lund i bilen, drar bort snön med vindrutetorkarna och ger sig iväg mot eftermiddagens hembesök.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!