Videon är inte längre tillgänglig
Som UNT tidigare har berättat hade hon annars behövt åka till Frankrike, dit Akademiska sjukhuset remitterat henne.
– Det gjorde all skillnad, bara att få prata sitt eget språk kändes fantastiskt.
När Helena Lundbäck öppnar ytterdörren till hemmet i Ullfors utanför Tierp ser hon vid första intrycket glad och pigg ut, men efter en stund erkänner hon att tröttheten och smärtan är värre än vad hon ger sken av och att hon har klätt upp sig för att göra ett gott intryck vid besöket.
Trots smärtorna väljer hon att sätta sig på en köksstol där hon drar en filt över axlarna. Hennes rörelser är långsamma och försiktiga. Efter en stund flyttar hon in i vardagsrummet och lägger sig i soffan. Även där drar hon en filt över sig, och nära tillhands finns både vetekuddar och varma tofflor. När hon på nytt ska resa sig ser det besvärligt ut, hon får inte använda magmusklerna och måste försöka ta sig upp i sidled.
Såret efter operationen sträcker sig från bröstbenet ner till blygdbenet och har häftats ihop med agraffer. Hennes överkropp får extra stöd av en korsett, och smärtan dämpas med Alvedon, Ipren och morfin. Det gör ont att både sitta och ligga, det bästa är en halvliggande position, men även den är påfrestande för ryggen, förklarar hon.
Efter en operation vid privata Uppsala Cancer Clinic, UCC, får patienter normalt sett åka tillbaka till det sjukhus inom det landsting som de har remitterats ifrån. Men i Helena Lundbäcks fall saknas ett sådant.
– Jag har fått åka hem på permis och det går lika bra att ligga här och vila som på ett sjukhus. Min man är hemma och sköter om mig och lagar mat, och här kommer jag också ut på promenader med vår hund Valle, säger hon.
Operationen, som genomfördes för drygt två veckor sedan vid UCC, tog runt sju timmar och gick över förväntan enligt patienten. Hon slapp den planerade stomin vilket innebär bättre livskvalitet för henne. Tumörer från hennes njure, urinblåsa, lever, ändtarm och diafragma opererades bort och läkarna var dessutom tvungna att ta bort hennes äggstockar, äggledare och livmoder. Sammanlagt vägde tumörerna 2,5 kilo. Den största, som växt sju centimeter på bara ett par månader, var nästan lika stor som en basketboll.
I och med att läkaren Haile Mahteme opererade enligt den så kallade Sugarbakermetoden, som han är ensam i Sverige om att utföra, har hennes överlevnadschanser ökat med upp till 40 procent, från tidigare knappa fem procent.
– Jag känner mig så tacksam, jag kan inte förstå hur duktiga de är på UCC. Jag vet att jag inte hade överlevt om jag inte hade fått operationen. Nu försöker jag leva i nuet. Jag har pratat med flera som har friskförklarats efter sina operationer och när man vet att det går så vill man att inte ge upp. De flesta blir ju inte botade, men jag hoppas att jag tillhör dem som klarar sig. Jag måste tro på det.
Läkningsprocessen efter operationen beräknas ta omkring sex månader och friskförklarad blir man först efter fem år. Olika sorters cytostatika ska testas på celler som tagits från Helena Lundbäcks tumörer, och på så sätt ska hon kunna få en individanpassad efterbehandling för att hindra nya cancerceller att ta fäste och växa. För tillfället går allt upp och ner för Helena Lundbäck, ena stunden är hon pigg och den andra är hon trött, ibland är hon för varm och ibland för kall. Något som dock inte rubbas är glädjen över beslutet att operera sig i Sverige i stället för Frankrike.
– Det känns så skönt, det gjorde all skillnad. Bara att få prata sitt eget språk kändes fantastiskt. Och personalen är så entusiastisk, de ser det som en ynnest att få göra det de gör, de räddar ju liv!
Helena Lundbäck är överväldigad av det engagemang och den godhet som medmänniskor har visat sedan hennes situation uppmärksammades. På onsdag nästa vecka håller Uppsalakören The Gloryfires en stödkonsert för henne i Missionskyrkan i Uppsala.
– Det känns fel att någon över huvud taget ska behöva bekosta vård privat och på så vis spara pengar åt landstinget. Vi har ju redan betalat för operationen i och med att vi har betalat skatt för sjukvården, det är fel att vi ska behöva betala en gång till.
– Jag gick inte ut i tidningen för min egen skull eller för att jag är speciell, utan för att det är en principsak. Finns det vård tillgänglig så tycker jag att vi ska använda oss av den.
– Jag känner inte att jag har blivit orättvist behandlad, men det är en väldigt konstig historia med väldigt lite förståelse för patienterna som kommit i kläm.
– Landstingspolitiker och sjukhusledning på Akademiska sjukhuset har dribblat med pengar och agerat med prestige, utan att tänka på att det faktiskt handlar om människoliv.