Sveriges hembygdsförbund har genom Sifo undersökt på vilken geografisk plats människor känner sig mest hemma. Birgitta Meurling är etnolog vid Uppsala universitet, och tror att hemma innebär olika saker för olika individer.
– En del personer är väldigt knutna till platsen där de har vuxit upp. Det syns i den hembygdsföreningsrörelse som växte fram i början av 1900-talet. Där arbetade man för att stärka tillhörigheten till hembygden, säger hon.
Samtidigt menar Birgitta Meurling att folk i dag flyttar runt i allt större utsträckning. Hon tar sig själv som exempel.
– Jag bor i Uppsala, men befinner mig just nu på sommarstället utanför Norrköping som min gammelmorfar byggde 1907. Det är platsen som känns mest hemma för mig.
Den känslan tror Birgitta Meurling till stor del beror på de positiva minnena hon associerar sommarstället med.
– Minnen och associationer är viktiga för hemkänslan, speciellt de positiva. Det gör hemkänsla till en väldigt subjektiv upplevelse.
Just sommarställen och naturen verkar vara något vi nordbor håller väldigt kärt.
– Det är starkt implementerat i vår kultur. Vi har lärt oss att vi ska tycka om naturen.
När det gäller den semantiska innebörden, ser Birgitta Meurling "hemma" som ett mångtydigt begrepp. Till exempel är "att känna sig hemma" inte samma sak som hemtillhörighet.
– Vad som är gemensamt för tolkningarna är att de ofta associeras med trygghet, en plats där man kan vara sig själv.
Birgitta Meurling tillägger i samma andetag att den tolkningen tyvärr inte gäller för alla.
– Vid våld i nära relationer är hemmet många gånger den mest otrygga platsen att vistas på.
Dessutom tror hon att människor som har tvingats fly kan ha ett mer splittrat förhållande till begreppet hemma. De längtar tillbaka till den ursprungliga platsen, men har också obehagliga minnen därifrån.
– Sedan så kan man ju känna sig hemma på flera platser. Jag flyttade till Uppsala från Norrköping när jag var 19 år. Jag känner mig fortfarande hemma i Norrköping, men också i Uppsala där jag har mitt kontaktnät.
Birgitta Meurling nämner även att hemtillhörighet är en psykologisk process, som har med identifiering att göra.
– När man träffar gamla vänner är det lätt att gå tillbaka i tiden och återuppleva det som var ”hemma” tidigare i livet.