Hemlösa känner sig svikna

Två veckor senare har kylan kommit för att stanna och i värmestugan Grottan i centrala Uppsala har ett tiotal hemlösa kommit i gryningen för att få sig en kopp kaffe, rena kläder eller en stunds sömn i en torr säng.

Bland Grottans fikabord är man överens: De flesta har sovit utomhus mot sin vilja flera gånger det senaste halvåret. Tak-över-huvudet-garantin fungerar inte i verkligheten.
- Politikerna säger att det inte är fullt på natthärbärget, men det är skitsnack. I regel är det fullt och man får sova ute eller i någon trappuppgång, säger Peter Johansson som är hemlös sedan åtta år.
Hans liv spårade ur på 90-talet med en skilsmässa, droger och kriminalitet. Sedan dess har han sovit lite här och var.
- Det finns många tillfälliga lösningar i Uppsala, men det saknas permanenta. Varför bygger man inte fler boenden för missbrukare eller ställer upp baracker? Jag bor hellre i en barack än på ett härbärge med folk som inte duschar, säger han.

Peter Söderberg som sitter bredvid är också kritisk:
- Garantin är bara ett spel för galleriet. Folk går ju utomhus i flera år.
Även Peter Söderberg har en bakgrund med missbruk. Den enda bostad han haft var för 15 år sedan, och han har tillbringat 28 av sina 52 levnadsår i fängelse.
- Jag skulle vilja ha en lägenhet i framtiden när jag klarar av det. Men nu skulle det vara meningslöst eftersom jag förmodligen skulle bli vräkt, säger han.
En man som inte vill framträda med sitt riktiga namn, utan kallar sig Arne, slår sig ner. Han berättar att han sovit ute flera nätter i rad när han inte fått plats på natthärbärget.

Till skillnad från nästan alla hemlösa har Arne ett fast arbete. I början dolde han sin hemlöshet för kollegerna på en statlig institution. Men nu vet de att han inte har någonstans att bo, utan bär med sig allt han äger och duschar på jobbets gym.
Arne började missbruka alkohol och tabletter för fyra år sedan i samband med en längre sjukskrivning. Efter ett tag sökte han hjälp och hamnade på trestegsboendet i Librobäck där han blev drogfri. Men på bostadsmarknaden var han inte önskvärd.
- Eftersom jag har skulder kan jag inte få ett vanligt hyreskontrakt. Jag har blivit lovad ett kontrakt genom socialen, men det står andra i kö före mig.
I väntan på en lägenhet är han rädd att återfalla i missbruk och har därför flyttat från trestegsboendet.
- Där finns folk som fortfarande missbrukar och jag bor hellre på gatan än frestas att börja dricka igen, säger han.
Arne undrar varför politikerna inte ordnar fler lägenheter till de människor som inte kvalificerar sig för ett vanligt hyreskontrakt till exempel på grund av skulder.
- Vem som helst kan hamna på gatan med lite otur. Vi som sköter oss och vill styra upp våra liv måste få mer stöd, säger han.

Hemlösa känner sig svikna

Utanför Musikens hus står en hemlös man och ropar "Hur går det med tak-över-huvudet-garantin?" Politikerna som kommer ut från kommunfullmäktigemötet drar rockarna tätare kring sig och skyndar vidare i den kalla kvällen.