Anders blev bostadslös i 1 juni utan egen förskyllan, men han har inte lyckats skaffa någon ny bostad. Han har tidigare varit bostadslös under kortare perioder innan han flyttade till Uppsala för två år sedan, men aldrig så lång tid som den här gången. På dagarna vistas han ofta på Mikaelsgården där Uppsala stadsmission driver öppen verksamhet. Han är sjukpensionär till 50 procent och tidigare drogproblem är han kvitt. Han har ställt sig i bostadskö hos bland annat Uppsalahem men även hos bostadsbolag på andra håll i länet. Dock utan att få något. De skulder han dragit på sig ligger honom i fatet.
Nu får han under natten tak över huvudet på härbärget i Librobäck. Men där ska rummet ska tömmas varje förmiddag.
– Där är det också så många som kommer och går där, och eftersom jag har en sjukdom som sätter ned immunförsvaret blir jag lätt smittad, säger Anders.
Det kan också vara oroligt där eftersom en del är påverkade av alkohol eller andra droger.
Anders oroar sig inför vintern och längtar efter en helt egen bostad, ett eget krypin där han kan stänga dörren efter sig.
– Det skulle bli mycket lugnare för mig. Då skulle jag också kunna koncentrera mig på att få en sysselsättning på halvtid.
Ett problem för Anders är just att han gjort sig av med beroendet av droger och alkohol och "bara" har sina skulder att dras med.
– Då anser socialtjänsten att jag ska kunna få tag på en lägenhet själv.
Han försöker så gott det går, men det är svårt på grund av skulderna. Hans nuvarande livssituation gör det också svårt för honom att hitta en sysselsättning och så att han ska kunna börja kunna betala av.
– Om jag varit missbrukare hade jag kunnat få hjälp med bostad. Nu är det som ett moment 22 för mig, säger han.