Då fick Tymosjenko 30 procent av rösterna och är i dag den främsta symbolen för motståndet mot Janukovytj. Nu dömdes hon till sju års fängelse och att återbetala ett skyhögt belopp som staten påstås ha förlorat när hon som premiärminister slöt ett gasavtal med ryska Gazprom. Hon förbjöds också att inneha offentliga uppdrag under en treårsperiod – lagom mycket för att hon inte ska kunna kandidera i parlamentsvalet nästa år.
Det sista är säkert det viktigaste ur regimens synvinkel. Domen kan överklagas och det är fullt möjligt att högre instans modifierar utslaget. Mycket talar för att Janukovytj tänkt sig att just förbudet att inneha offentliga uppdrag ska kvarstå medan övriga punkter i domen upphävs eller ändras som en gest mot omvärlden. På så sätt skulle han kunna fortsätta att rulla tillbaka de demokratiska framsteg som skett efter den orangefärgade revolutionen utan att riskera relationen till EU.
EU och Ukraina har alldeles nyligen förhandlat om ett frihandels- och associationsavtal. Sveriges utrikesminister Carl Bildt har redan förutspått att Europaparlamentet inte kommer att ratificera avtalet om domen kvarstår. Också EU:s talesperson i utrikesfrågor, Catherine Ashton, har uttalat sig mycket kritiskt.
Även från Ryssland kommer skarp kritik. Gasavtalet var, enligt rysk uppfattning, naturligtvis fullt förenligt med båda ländernas lagstiftning. Någon annan linje kan inte Ryssland inta, men det intressanta i sammanhanget är förstås att Janukovytj, som tidigare aktivt understötts av ryska intressen, nu inte heller har stöd av den mäktige grannen.
Kanske har reaktionen blivit starkare än presidenten räknat med. Nu talar plötsligt Janukovytj själv om överklagande och uttrycker sig som om han ingenting haft att göra med åtalet.
Men det enda som duger är att domen rivs upp i sin helhet så att Tymosjenko kan kandidera 2012. Demokrati, rättssäkerhet och pressfrihet måste respekteras – annars kan det inte bli något avtal med EU.