2015 hade 50-åringen från Uppsala en skatteskuld på 25 miljoner kronor. Uppsalabon ägde bland annat aktier i en så kallad kapitalförsäkring och Kronofogden beslöt att den skulle utmätas för att täcka skulden.
50-åringen överklagade utmätningen och tingsrätten fastställde att tillgångarna i kapitalförsäkringen i lagens mening inte ägdes av honom själv utan av det bolag som förvaltade den.
Utmätningsbeslutet upphävdes och Skatteverket dömdes att ersätta Uppsalabons rättegångskostnader med 100 000 kronor. Detta för att han skulle kunna betala sina juridiska ombud.
Skatteverket satte in de 100 000 kronorna på 50-åringens skattekonto och kvittade bort dem mot en del av Uppsalabons skatteskuld.
50-åringen överklagade bortkvittningen till domstol. Uppsala tingsrätt konstaterade i sin dom att enligt skattelagstiftningen i den här typen av ärenden finns ett kvittningsförbud "som har stor betydelse för rättssäkerheten".
Tingsrätten framhöll att ersättning för rättegångskostnader ska betalas ut till den enskilde så att även personer med skatteskulder ska kunna anlita ett juridiskt ombud. Frågan handlar om att enskilda ska kunna få en rättvis rättegång enligt de regler som finns i regeringsformen och Europakonventionen.
Men samtidigt fastställde domstolen att kvittningsförbudet inte gäller i varje situation.
Tingsrätten noterade att 50-åringen i ett annat sammanhang begärt att få kvitta ersättningen på 100 000 kronor mot andra skatteskulder. Domstolen menade att Uppsalabons argumentation, att han behövde pengarna för att betala sitt juridiska ombud, framstod som "märklig", eftersom han ändå begärt att få använda medlen till att betala av på skatteskulden.
Tingsrätten ansåg att bortkvittningen skett på ett lagenligt sätt och även hovrätten kom till samma slutsats.
Men nyligen beslöt Högsta Domstolen att ge mannen prövningstillstånd.
Att Högsta Domstolen tar upp ett ärende är ovanligt och sker bara vid cirka två procent av alla mål som överklagas. Att ett fall prövas av Högsta Domstolen innebär att det ses som principiellt viktigt för den framtida rättstillämpningen och resulterar ofta i vägledande domar som domstolarna har att följa.