Häxringar, en slags svampar som växer i cirklar, kan bli flera hundra år gamla. Ju större cirkel, desto äldre är svampen. Svampen växer genom att cellerna i svampmycelet, som finns nere i jorden, delar sig. Vid varje celldelning finns en risk att cellen skadar sig. Långlivade och stora organismer brukar därför löpa högre risk att drabbas av förändringar i cellernas arvsmassa, så kallade mutationer. Men nu har forskare visat att den långlivade häxringssvampen (nejlikbrosking) samlar på sig oväntat få mutationer i sitt DNA.
– Mutationshastigheten är mellan 10 och 1000 gånger lägre hos nejlikbrosking än hos människan, säger Markus Hiltunen huvudförfattare till studien och doktorand på institutionen för organismbiologi vid Uppsala universitet.
Hur svampen lyckas skydda sig mot skadliga mutationer är inte känt. En hypotes är att svampen har utvecklat ett särskilt effektivt system för att reparera sitt DNA. En annan möjlig förklaring är att det muterade DNA:t hamnar i celler som lämnas efter och så småningom dör, då svampen växer utåt.
– Att förstå mekanismerna kan vara värdefullt inom till exempel cancerforskningen, eftersom sjukdomen uppstår genom skadliga mutationer. Svamparna kanske har en okänd, enkel lösning på att rensa bort skadliga mutationer som vi kan använda oss av, säger Markus Hiltunen.
Men forskningen är intressant även ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv.
– Mutationer är den viktigaste källan till variation som gör att organismer kan utvecklas. Samtidigt begränsar skadliga mutationer livslängden. Samspelet mellan livslängd och mutationshastighet är intressant att fortsätta studera, säger Hanna Johannesson som leder forskargruppen.
Resultaten är publicerade i tidskriften Current Biology.