Hasse samlar tankarna när han jobbar
I ett kontorslandskap tror han sig inte kunna samla tankarna på det sättet. Inte få tid till egna reflektioner.
Men varför är det så viktigt för människan att hinna tänka?
— Jo, har man inte hunnit fundera över sin egen ståndpunkt så står man inte stadigt, anser Hasse Andersson. Då försvinner grunden.
Han tar börsyran som exempel, som bonde och skogsägare, var han tveksam till den utvecklingen. Inte som allmän bakåtsträvare utan för att värderingarna som det byggde på var kortsiktiga och individualistiska.
Han planterar hellre ett träd som tar 70 år att växa upp — för den kommande generationen — än att göra investeringar i kvartalsekonomisk anda.
Som förälder till svårt funktionshindrade Kristoffer, vet han att sonen nu och i framtiden kommer att behöva människors solidaritet.
— Den välfärd vi har i Sverige idag, är ingen naturlag.
På gården bor också 30-åriga tandlösa shetlandshingsten Vanco, 23—åriga fjordingen Bore och Mick, som aldrig lyckades som travare. Hund såklart. Och så har de korna.
— Det mysigaste jag vet är att komma in i en ladugård. Att känna den där värmen. Det luktar liv, säger Hasse Andersson.
Fast mjölkor har de inte längre. Under Kristoffers första år tillbringade Hasse och hans hustru Gunilla mycket orolig tid på sjukhus och det gick inte att kombinera med mjölkkor.
Nu har de mer lättskötta amkor som bor närmre Rimbo. De betar och håller landskapet öppet och föder kalvar varje vår.
Ibland dör en kalv. Sånt händer. Ibland torkar skörden bort. Sånt händer också.
— Fördelen med att vara bonde är att man lär sig att man inte kan råda över allt. Ibland styr vår herre eller vädret dagordningen. Och man lär sig att acceptera detta och inser att livet inte är självklart. Det är livsfarligt att tro att man kan påverka allting.
Hasse Andersson är lycklig.
— Ja, det är jag nog, säger han.
Varför det då?
Han har ett långvarigt äktenskap och är någorlunda frisk. Han trivs där han bor, är en naturmänniska och får jobba med kroppen. Intresset för samhället och människor får han utlopp för som folkpartistisk kommunalpolitiker och i föreningslivet. Han spelar revy för att han gillar att få folk att skratta.
— Och så har jag ingen chef.
Även om han vadar i arbetsuppgifter och åtaganden, blir han sällan stressad. Han har viss frihet. Sågandet kan han skjuta upp en dag.
— Man får passa sig för att ta livet alltför allvarligt. Precis som det är farligt att lägga för mycket fokus på sin egen person.
Så jobbar vi med nyheter