Hårt jobb säsongsarbeta
Att jobba som jordgubbsplockare kan vara slitsamt, men för vissa är det en räddning.- Det jag jobbar ihop på åkern under sommaren är en årslön i Litauen, säger Kristina Stankute som gör sin fjärde sommar på de uppländska jordgubbsfälten.
Abi Waqas, Usman Aivi och Amir Shahzed är jordgubbsplockare.
Foto: Nina Leijonhufvud
I det gemensamma köket sitter Kristina Stankute från Litauen och dricker te. Det är fjärde sommaren som hon och hennes man kommer till Uppsala.
- I Litauen är det ont om jobb och lönerna är väldigt låga så vi är jätteglada att vi har det här, annars skulle vi inte klara oss. Det man tjänar här på sommaren är lika med en årslön hemma, berättar hon.
Varje morgon klockan fem börjar det första passet som håller på till klockan nio. Mitt på dagen är plockarna lediga för att sedan starta nästa fyratimmarspass klockan tre. Ackordlön är det som gäller, 29 kronor för en större låda, är man snabb kan man få ihop en timlön på 145 kronor. Räknar man i andel per såld ask går ungefär en femtedel till plockarna.
- Om det är orättvist? Det vet jag inte.
- Om det är tungt? Nej. Att plocka stenar är tungt. Jordgubbar är inte tunga.
- Varför det inte jobbar några svenskar här? Svenskar tjänar mycket mer pengar. De behöver inte komma till en bonde och jobba, svarar Kristina Stankute.
Trycket på jobben hos Ulvagubben har varit stort från just den litauiska gruppen, men av rädsla för att vädrets makter inte ska vara gynnsamma vågar Ulvagubben inte erbjuda så många av dem jobb.
Ute på verandan huserar ett glatt gäng från Pakistan - ett tiotal dataingenjörer som läser till master på Blekinge tekniska högskola i Karlskrona. Nu, när de har sommarlov, vill de tjäna lite extrapengar.
- Helst skulle vi vilja jobba med datorer, det är ju det vi kan, men vi har sökt sådana jobb och de säger att man måste kunna svenska, så då gör vi det här i stället. Här är det bra för man bor där man jobbar, i Karlskrona hade vi behövt köra en timme till jordgubbsplockningen, säger Amir Shahzed.
- Visst. Det är tungt, men det är faktiskt bra för alla individer att utföra lite kroppsarbete. Vi kommer att arbeta som tjänstemän sedan så det är nyttigt för oss att känna på hur det är, säger kompisen Usman Aivi.
Det är han som står för matlagningen i det pakistanska gänget den här dagen, något slags linsgryta står redan klar. Tidigare var de inne i Uppsala för att handla.
Fredrik Hörenius som äger Ulvagubben brukar varna alla han anställer för att det är ett hårt jobb som tär på ryggen. Själv, uppger han, skulle han aldrig klara av att hålla det tempo som plockarna håller.
- Ibland har jag tagit in svenska ungdomar, men det blir bara bekymmer, för dem och för mig. De ger upp efter någon dag och då står jag där, säger han.
Sedan han tog över Ulvagubben för snart tio år sedan har han investerat i gemensamma köks- och tvättutrymmen och han har köpt små fyrabäddsstugor som han vill ersätta alla husvagnar med.
- Jag har ofta känt mig ifrågasatt, att folk tror att jag erbjuder svältlöner. Men jag har absolut inte dåligt samvete, jag känner att jag hjälper de här människorna. Det har faktiskt funnits tider då svenskar också tyckte det var värt att ta sig långa sträckor för att arbeta, säger han.
Klockan har slagit tre och köket töms på folk. Eftersom det regnar lite ställs plockningen in. Istället får alla lägga ut halm i rännan mellan de långa raderna av jordgubbsplantor.
Så jobbar vi med nyheter