Hårt arbete för telesäljare

UNT träffar 29-åriga Ylva på hennes studentrum i Uppsala. För ett par veckor sedan fick hon sluta på Provoice eftersom hon inte höll måttet.
— Det var ömsesidigt, jag tyckte att företaget hade en fruktansvärd söndra-härska-teknik och ifrågasatte arbetsvillkoren, vilket ogillades starkt.
Hon heter egentligen något annat men vill inte skylta med sitt riktiga namn, eftersom hon är i den situationen att hon förmodligen måste söka nya jobb inom telefonförsäljning. Ylva är arbetslös akademiker, har en fil mag i etnologi men får inget kulturarbetarjobb. För att betala hyra och mat måste hon ta "vilket jobb som helst".
— Våra coacher sa att vi skulle rappa på med försäljningen, så vi fick pengar till kläder och att festa. Vad de inte fattade var att många har det här som sin huvudsakliga försörjning.
När hon började på företaget fick hon göra en låtsasringning och gå en två timmar lång utbildning.
— Man fick en bunt papper att läsa igenom, det var inget om hur man skulle gå till väga för att bli en duktig försäljare.

Inget skriftligt kontrakt
Något skriftligt kontrakt var det inte heller tal om. Ifall man bad om det, kunde man få ett intyg. På Ylvas avdelning satt mest tjejer och sålde tjeckiska kristallglas till slumpvis utvalda personer. Först var kravet två sålda abonnemang i timmen, men plötsligt ändrades det till tre, berättar Ylva.
Killarna däremot sålde mobiltelefonabonnemang. Lokalen liknade en gympasal och under värmeböljan fanns inte ens en fläkt i lokalerna, där ett tjugotal försäljare satt på rad.
— Vi satt som packade sillar i en oerhört stimmig miljö, man fick ha öronpropp i ena örat för att stänga ute lite av ljudet.

Måste stå tills de sålt något
Hon berättar också att de fick stå upp i 30 graders värme tills de sålt, först då fick de sätta sig ned.
— Jag tyckte det var oerhört kränkande och det var så varmt i lokalerna.
Telefonförsäljarna får tolv dagar på sig att göra bra ifrån sig. Men redan efter fyra dagar var cheferna på Ylva.

"Hot om straff"
— Det var ren mobbning med en massa elaka kommentarer. Jag låg på 1—2 abonnemang i timmen och var hela tiden på gränsen men fick höra att jag skulle få sluta om jag inte sålde bättre. Det var ständigt en massa övertalning och hot om straff. De som sålde bra fick däremot massor av beröm och fick ringa i en klocka och ta godis från en skål som belöning. För att muntra upp oss kom coachen och läste högt ur Kalle Anka.
Ylva berättar att det inte bara är ungdomar som jobbar med telefonförsäljning. Hon har fått ut sin första lön men väntar fortfarande på slutlönen. Men någon lönespecifikation har hon inte fått, därför vet hon inte om hon fått rätt provision.
Ylva tycker att hon hamnat i en rävsax. Hon kommer förmodligen att behöva söka jobb hos andra telemarketingbolag för att få en inkomst.
— Ja, jag måste jobba ihop pengar, jag har inget val, eftersom jag inte kan leva på studielån längre. Men min dröm är att jobba jobba på ett museum eller i en bokhandel.

FAKTA
Företaget Provoice i Uppsala, som också finns i Göteborg och Norge, marknadsför sig som ett telemarketingföretag som just nu är inne i en stark tillväxtfas.
"Vi växer så det knakar", skriver man på företagets hemsida.
Kontoret i Fyrislund har 350 anställda, de flesta jobbar med telefonförsäljning och kundtjänstuppdrag. Men i verkligheten är det fler. I juli fanns 600 personer på lönelistan och personalomsättningen är hög. Kontoret handlägger även inkassoärenden och hanterar distribution av färdigtryckt material.
"Vår framgångsfaktor är en engagerad personal som gillar utmaningar och högt tempo", heter det från företaget.