– Jag har hållit på i fjorton år. I dag måste man jobba en timme mer per dag för samma lön som förr. Kunderna blir inte fler, men bolagen och bilarna, konstaterar Hawre Abdullah, ägare till Taxi Lanja.
Han har flera förklaringar till situationen:
– Nästan alla kan få taxilegitimation och bilarna blir allt fler. Bränslet blir dyrare och dyrare, precis som försäkringar och skatter. Samtidigt trycker kunderna på för sänkta priser.
Som många av de mindre taxibolagen är han ansluten till en av jättarna. Hawre Abdullah betalar ett månadsabonnemang, växelavgiften, och Taxi Kurir står för marknadsföring och växel.
– Vi körde för dem redan när de var Direct Cab. Kurir är stora och finns i fler städer, så de har riksavtal och rikskunder. De kräver också lite mer kvalitet på bilar och förare. På det viset har det varit bra för oss, men allt kostar, konstaterar Hawre Abdullah.
Det gäller att vara om sig och kring sig, förhandla och vända på varenda krona.
– Jag tjänar bättre när jag inte kör själv. Då hinner jag med pappersarbetet och kan vara mer vaken på var man köper billigare och bättre däck och så vidare.
Said Rihani på Eklundshof Taxi, ett bolag som står helt fri från de stora:
– Branschen är mättad, men varje dag släpper länsstyrelsen fler tillstånd till friåkare. Det påverkar samhället, för det leder till konkurser och skulder som förblir obetalda.
Varför tillkommer hela tiden nya förare?
– När man pratar med nya friåkare säger de att de kan jobba när de vill, men så fort de satt i gång ser de att det inte är så enkelt. Efter ett tag blir man trött, orkar inte köra lika mycket, men kostnaderna är desamma, menar Said Rihani.
Hawre Abdullah är inne på samma spår:
– Som taxichaufför sliter man, jobbar fler timmar än vanliga människor och när andra är lediga, men är på något sätt fri. Folk tror nog att branschen går bättre än vad den gör. Många kliver in i en taxibil och säger att de vill betala svart för att få resan billigare. Det är sorgligt. Vi vill ha mer respekt från samhället.
Fatima Khidir Rasul hör till en riktig taxifamilj. Själv har hon taxikort, hon och maken har eget taxiföretag, Arina Taxi, och svågern kör taxi i Göteborg.
– Det är både ett kul jobb och ett farligt. Man är alltid ute i trafiken och det kan komma kunder som är påverkade. Min mans bror blev knivhuggen på jobbet i nyårshelgen. Men samtidigt är det kul att träffa så många olika människor, rika och fattiga, unga och gamla. Dessutom är det bra för språket, man pratar så mycket.
Arina Taxi är anslutet till Uppsala Taxi och har egentligen inte påverkats alls av den dåliga ekonomin, berättar Fatima Khidir Rasul. Hennes bilar väntar inte i köer på stan, utan skickas till stationen bara om man fått beställningar därifrån.
– Det är sällan man väntar en halvtimme på körningar. På dagarna finns det alltid färdtjänst och sjukresor, mest inom staden, men också ute i byarna.
För taxibolagen står privatpersonerna för en mycket liten andel av körningarna.
Går det att driva ett litet taxibolag med lönsamhet i Uppsala?
– Jo, det går. Man måste ha fasta kunder, fasta körningar som man säger på vårt språk. Visst kan man ta en och annan körning från stolpar på stan, men de är få, förklarar Said Rihani och fortsätter:
– När jag började köra taxi för 20 år sedan var det här en bra bransch. Då, före avregleringen, sa man att kunderna fick jaga taxibilar. I dag är det bilarna som jagar kunder.