Allt fler medlemmar lämnar Svenska kyrkan, vad är det som händer?
– Svenska kyrkan är fortfarande med god marginal Sveriges största medlemsorganisation, och också en av de största medlemskyrkorna i världen. Att kyrkan skildes från staten 2000 har liksom medias bevakning påverkat medlemsantalet men det är faktiskt inte så stor praktisk förändring. Kyrksamheten är ungefär densamma, och vi ser en ökning av personer som tar nattvarden. Intresset för andliga frågor finns även hos många som lämnar Svenska kyrkan.
Men att tappa medlemmar påverkar väl ändå kyrkan, inte minst ekonomiskt?
– Visst påverkas ekonomin, men då gäller det att vi använder de resurser vi har så att vi kan nå människor där de är, och också att vi kommer ihåg att fastigheter och ekonomi är en ram för verksamheten, inte innehållet som handlar om nåden, förlåtelsen och Guds kärlek.
Hur har skandalrubriker påverkat kyrkan och människors inställning till den?
– Jag skulle önska att våra medlemmar ställde flera frågor till oss i stället för att rakt av tro på rubriker. Ibland har jag undrat om det är någon som vill oss och vår tro illa, att någon känner sig hotad av kyrkans engagemang för flyktingar till exempel. Men självklart är det viktigt att kyrkans medel används på ett riktigt och etiskt sätt. Oegentligheter måste komma fram och rättas till, och vi har externa revisorer som regelbundet kontrollerar vår ekonomi.
Kyrkomötets ledamöter ska ta ställning till ett stort antal motioner i skiftande frågor. En gäller legitimation av präster och diakoner, en annan tidsbegränsade anställningar av kyrkoherdar och biskopar. Hur ser du på detta?
– Spontant kan jag säga att som präster har vi redan en legitimation, vår vigning. Självklart ska man kunna identifiera sig, och vår klädsel är inte skyddad. Men jag har faktiskt aldrig blivit ifrågasatt som präst, alltid blivit litad på, och jag har aldrig hört talas om att någon försökt fejka som präst.
– Att vara chef och ledare är ett tufft jobb. Det kan vara bra att byta tjänst ibland, för egen utveckling och för få ett byte på en chefsposition. Jag har inte upplevt att det behöver formaliseras med en tidsbegränsning.
Spännvidden är stor i de ämnen som motionerats om. En vill ha ett kommatecken tillagt i den apostoliska trosbekännelsen, en annan vill att rätten att avsluta sitt liv utreds. Reaktioner?
– Det går att raljera över kommatecken, men språk och skiljetecken är viktiga, de formar hur vi uppfattar vår verklighet. Att diskutera om ett kommatecken ska följa och därmed betona ”en” före ”helig allmännelig kyrka” kan leda till spännande samtal.
– Vi väljer inte när vi föds, och ska inte välja när vi dör. Däremot har vi rätt till goda, människovärdiga liv. I fråga om lidande gäller att god smärtlindring ingår i ett människovärdigt liv. Vem ska ha rätten att bestämma vilka som har ett värdigt liv, vilka liv som kan släckas? Vi har sett att politiska ledarskap kan förändras, och var hamnar vi, kyrkan, om vi tar ställning för dödshjälp? Vilken fråga kommer sedan, vilka ska väljas bort nästa gång?
Sverige är sekulariserat, men allt fler olika religioner finns representerade här. Är Svenska kyrkan ändå viktig?
– Ja visst. En psykoterapeut sade en gång att vi måste finnas kvar. ”Det finns ingen annan plats där man får förlåtelse, och kan gå vidare” sade han. Gudstjänsten, med syndabekännelse och förlåtelse är kyrkans livsnerv. Men vi måste bli tydligare i vår identitet, också i förhållande till andra religioner. Inte bara ett ekumeniskt arbete pågår mellan olika kristna kyrkor, vi för också en religionsdialog med företrädare för andra religioner. Behovet av andlighet är universellt.