Har trappat ner till femdagarsvecka

"Jag vill tacka honom så mycket för hårfästet", säger sonen Raul och pekar på sin kala hjässa.

"Becke är ärlig, rakt på, impulsiv, gudagod. Han har ett väldigt hjärta och vill allas väl", betygar livskamraten Cherlhi. Efter 43 år tillsammans bör hon veta.

"Vad tycker du om morfar?" frågar Beckes dotter Camilla sonen August.

"Han är bra. Och han är bra på att laga saker", svarar rödkindade August.

Men från början hade Beckepojken alla odds mot sig. När han föddes var skilsmässan mellan hans föräldrar ett faktum. Fattigdomen likaså. Modern var sömmerska vid Uppsala Kappfabrik och hade två barn att mätta, Becke och den tio år äldre systern Ann-Britt. Pengarna räckte till mat, men sällan till kläder. För att få pengar till bio sålde han tidningar på söndagar. Han kunde få ihop en krona och 25 öre i dricks, vilket räckte nätt och jämnt till en biobiljett och en påse godis.

Det var tungt. Men mamma hade inga pengar.

Med åren växte behoven. Becke spelade fotboll på sommaren och bandy på vintern. Pengar måste fram för fotbollsskor, idrottskläder och en och annan korv. Tretton år gammal började han jobba som springschas. När skolan slutade vid tretiden inleddes arbetsdagen. Klockan sju var han klar med jobbet och gick direkt till träningen. Även lördagar och söndagar jobbade han.

Modern var tvungen att arbeta under skolloven. Fyraårige Becke och systern Ann-Britt kunde inte vara hemma själva och skickades till var sitt fosterhem under loven. Becke fick mat och vuxen uppsikt, men han längtade hem.

Tidigt visade han prov på sin målmedvetenhet. Femton år gammal mjölkade han korna hos fosterfamiljen, från fyra på morgonen. Resten av dagen åkte han skridskor för att hålla sig i form till bandyn.

Idrotten var viktig för mig under uppväxten. Jag lärde mig att man ska vara hjälpsam och ärlig mot alla. Det är min livsfilosofi.

Som femåring fick han för första gången sitta bredvid när hans far körde en lastbil. Känslan satt kvar länge. 18 år gammal tog han körkort för lastbilar och sökte jobb där fadern arbetade.

Han arbetade dubbelt. Kvällar och helger arbetade han på Bärgningskåren. 1974 bytte han till saneringsfirman Boströms. Tio år senare körde han sopor vid Sellbergs. Efter ytterligare tio år fattades ett avgörande beslut. Han skulle starta eget åkeri.

Varför?

Jag hade egna idéer om hur man driver ett företag. Jag ville pröva dem.

Det gjorde han. Han jobbade 14 timmar om dagen och när han hade kört färdigt för dagen väntade kontorsarbetet, fakturering, bokföring.

Jag gjorde allt själv. Jag hade aldrig använt skrivmaskin förut. Det fick jag lära mig. Allting går att lära sig. Jag har alltid haft gott självförtroende. Det kom med idrotten. Jag har haft stor nytta av det.

Åkeriet har gått mycket bra, berättar Becke. Det har sex containerbilar och sju anställda. Han har fått ta emot diplom ur landshövdingens hand för framgångsrikt företagande i Uppsala län.

Receptet för framgång stavas bra personal och hårt arbete. Det finns inga genvägar, säger han.

Risken för utbrändhet viftar han bort. "Man skulle bli utbränd om kunderna inte ringde." Men han "trappade ner" för tre år sedan. Han arbetar inte helger och kör inte lastbil längre.

På fritiden åker han och familjen till stugan i Lofsdalen. Där brukar han fiska och åka skoter. Möjligheten till avkoppling betyder mycket.

Jag vet inte hur det hade blivit utan. För mig är det livskvalitet att åka dit.

Födelsedagen firas med öppet hus och med frid. Becke är nöjd med sitt liv. Han såg till att tiden i fosterhemmet blev en positiv drivkraft.

Man kämpar ännu värre. Man vill inte att ens egna barn ska hamna i ett fosterhem.