Pjäxor, slalomskidor, stavar och hjälm på. Shorts och t-shirts. Känslan är surrealistisk.
Jag står fullt slalomutrustad i Skattmansöbacken utanför Heby och ska testa att åka slalom på plast. Backen är inte mer än 40 meter lång och jag har ingen aning om hur många svängar jag hinner med. Mitt i backen står fotografen Michaela Hasanovic och ropar att jag ska svänga nära henne för bildernas skull.
Jag stakar igång och upptäcker genast att känslan inte är helt olik snö. Men kontrollen är sämre, kanske för att jag är ovan vid underlaget. Första svängen känns lite svajig, men jag siktar in mig på att göra en snygg andrasväng nära Michaela. Nu har jag full koll, känns det som. Men kanske kommer jag lite för nära. Michaela ropar till och kastar sig åt sidan av rädsla för att jag ska ramma henne och hennes dyrbara kamera. Men äsch, det var aldrig någon fara!
Trots att skidorna är "vallade" med såpavatten så gör det lite trögt, men det kan å andra sidan bero på att backen inte är speciellt brant. Jag hinner göra en sväng till och sedan är åket klart. Lite snopet, men 40 meter är ju inte mycket till backe.
Ändå känner jag att åket gav mersmak och hade backen varit tio gånger så lång skulle jag garanterat åka slalom på plast fler gånger mitt i sommaren. Men bara om det finns lift.