Maria Klockhoff tycker Allhelgonahelgen är en viktig högtid, men att man gott kan besöka sina näras gravar fler än en gång per år.
I skuggan på Gamla kyrkogården biter kylan ordentligt i kinderna trots att eldar tänts vid gravkapellet. Många har lämnat bilen hemma och promenerar till den vackra vilopatsen med anor från 1600-talet. En av dessa är 94-åriga Maria Klockhoff som bor alldeles i närheten.
– Det är som en vacker park här och jag går hit så ofta jag orkar ta mig upp för backen. Idag har jag besökt min makes grav och jag tycker att Allhelgonahelgen är en viktig tid för att minnas de i ens närhet som har gått bort, säger hon.
Mittemot henne gör Kristina Wallin från Gimo fint på sina föräldrars grav. Hon har köpt en krans, planterat ljung och sätter ned ett ljus.
– Det är ganska länge sedan min föräldrar gick bort. I början var jag här vid graven ganska ofta, men nu är jag hit kanske en gång i månaden, säger hon och randar gruset i ett fint mönster.
Kristina Wallin gör fint vid sina föräldrars grav.
– Jag har med mig en påse full med ljus och ska vidare sen till gravar på andra kyrkogårdar.
Makarna Solveig och Torgny Ringh har tagit med sig elvaåriga hunden Harry till den 18 hektar stora kyrkogården som har drygt 14 000 gravplatser.
Makarna Solveig och Torgny Ringh med hunden Harry besökte fyra gravar under lördagen.
– Vi besöker fyra olika gravar här ikväll. Det känns som en speciell fin och viktig stund faktiskt, säger Solveig Ringh.
Nationsgravarna är studentnationernas gravar på kyrkogården. De äldsta härstammar från slutet av 1700-talet. I äldre tider fanns inget skyddsnät för studenter och nationen fick ofta ersätta gravsättningen.
Kyrkogårdsförvaltningen sålde ljus, kransar och ljung på plats.