För 18:e året i rad genomförde asatroende vårblotet med ceremoniell dans, sång och offrande till de gamla vikingagudarna. Klockan 13 samlades drygt ett hundratal personer vid högarna i Gamla Uppsala och tågade till offerplatsen nära kyrkan under ledning av personer från samfundet Forn Sed Sverige.
Med i tåget syntes bland annat två stora trästatyer föreställande gudarna Frej och Freja.
En av deltagarna var Edwin Österberg, till vardags personlig assistent i Timrå. Han kallar sig själv hedning men visade sig vara högst andlig.
– Jag tror att naturen styrs av olika krafter och nu under våren kommer Freja in i bilden och ser till så att det växer. För mig har gudarna minst två sidor, exempelvis är Oden dels en trygg fadersgestalt, dels en vild normbrytare.
Liksom flera andra närvarande bar Edwin Österberg kläder av ålderdomligt snitt och gick klädd i kaftan, benbindor och pösbyxor. Hans yllekläder värmde vilket behövdes i det kylslagna, gråmulna vädret.
När processionen nått fram till blotplatsen bröt solen igenom. "Nu kommer sunna fram, molnen skingrar sig", mässade en person i ledet.
Människorna formerade sig i en cirkel runt trästatyerna och ett bord med offergåvor. En man tog upp en melodi på kohorn, någon annan spelade mungiga och på flera håll hördes trummor.
Per Lundberg från Forn Sed Sverige ställde sig utanför cirkeln och sträckte upp en hammare i händerna. "Vi sätter hammaren i norr", utropade han. "Hell", hördes från församlingen.
Så följde cermoniell sång, dans och offerriter. Edwin Österberg tog fram en kniv och skar sig i ett finger för att offra några droppar blod till Freja. Men vad han önskade sig ville han inte avslöja.
– Det är personligt, sa han.