Språkkaféerna var redan ganska många i Uppsala, så Lötenkyrkan valde måndag eftermiddag, som var ”ledig”. Deras språkkafé är inte så känt ännu, men de jobbar på det. De har gått runt i området och informerat om att det finns. Och en av de anställda, Eva Forslund, brukar gå till ett flyktingboende i närheten och bjuda in dem som bor där.
I väntan på en höftoperation är Khabat Kodbedin från Syrien sjukskriven från SFI (Svenska för invandrare). När hon mår skapligt går hon till flera olika språkkaféer.
– Och på söndagar lär jag mig sticka, berättar hon glatt.
Stickning är en annan volontärverksamhet i Lötenkyrkan.
Den här måndagen tränar Khabat Kodbedin på att skriva. Volontären Hans Åhlén dikterar:
– Flickan sitter i bänken.
Hon skriver meningen med prydliga bokstäver. Han rättar bengen till bänken.
Liksom övriga volontärer är Hans Åhlén pensionerad. Han tycker att språkkaféet är ett bra initiativ.
– Jag ringde och erbjöd mig. Det verkade vara en trevlig sak att göra, behjärtansvärt och viktigt. Jag gör nytta för någon annan och kommer ut och träffar andra som jag aldrig skulle träffa annars. Det är intressant att möta människor från olika länder, säger han.
Han önskar bara att det kom dit fler. Han vet att det bor många i området som skulle behöva det.
– Det har varit lite för lite att göra, men jag har hjälpt till en del och känner definitivt att jag gör nytta, säger han.
George Mark från Tanzania är stipendiat på Johannelunds teologiska högskola. I studenthemmet där han bor pratar de mest engelska, men här får han prata svenska. Nu tränar han på en och ett. Ett bord, en soffa.
– Finns det någon regel för det? Jag tror inte det, säger volontären Sven-Erik Edlund.
Gunborg Marklund är initiativtagare och basar över språkkaféet. På en vagn har hon dukat fram olika material, bland annat samtalsförslag och stenciler med bilder, frågor, ord och meningar. På en annan vagn finns det kaffe, te och saft.
Förutom Syrien och Tanzania är besökarna den här dagen från Tyskland, USA, Iran och Bolivia. Några är i Sverige för att studera eller arbeta, andra har följt kärleken eller tvingats på flykt. En sak har de gemensamt: drivkraften att lära sig svenska.