Natalia Glowniak, Kristian Björnberg, Konstantin Cibura och Emelie Nilsson var några i kvarteret Mjölnaren som kom till fikat. "Det var självklart att komma hit, ses och fråga hur alla mår" säger Natalia Glowniak.
– Jag trodde att det var jordbävning först. Jag har aldrig någonsin varit så rädd, säger Moyra Livion och värmer händerna runt kaffekoppen.
Det har gått ett par dygn sedan en port i hennes lägenhetshus i Industristaden sprängdes bort. Moyra Livion läste efteråt i UNT om grannfamiljen Alarco som nyligen lämnat Libanon för ett tryggare Sverige. Femåriga dottern Jade har en njursjukdom och låg vid dialysapparaten när det exploderade så att fönterrutorna gick sönder.
– När jag läste om dem kände jag att vi grannar är de som först måste ta ansvar för att alla ska känna sig trygga, att vi ser varandra i ögonen och visar att vi finns för varandra, säger Moyra Livion.
Hon satte upp lappar i hela kvarteret där hon bjöd in alla till gårdsfika med kaffe, jordgubbssaft och hemmagjorda chokladbollar. På lördagen klockan 14 var det så dags. Hennes farhåga att ingen skulle dyka upp var helt fel. När UNT kommer är det fullt av fikande på innergården.
Karin Modig håller koll på snart tvåårige sonen Valter som försöka köra runt på en leksaksbil.
– Jag blev så positiv och glad när jag såg lappen om fikat. För det här är jobbigt, vårt kök är väl bara 10 meter från där det smällde. Det kommer att ta tid innan jag känner mig trygg igen, säger Karin Modig.
Valter, 2 år, är ett av många små barn i kvarteret som utsattes för sprängningen. För mamma Karin Modig har tilliten skadats.
Att en bomb skulle detonera i hennes hus var en overklig tanke – innan det hände. Nu när det hänt har något gått sönder: Tilliten i vardagen.
– Nu känner jag att om det här som var otänkbart kunde hända, så kan ju annat hända, som jag inte heller trott skulle kunna ske. Men då är det skönt att komma samman, träffas och prata för att få tillbaka tryggheten, säger Karin Modig.
Ett annat grannpar som kommit till fikat och som hyllar Moyra Livions initiativ är Beatrice Haglund och Nils Aulin. Det har varit omtumlande dagar, berättar de.
– Direkt efteråt kände jag att jag ville flytta. Men det har ändrat sig, nu känner jag mig lugn, säger Beatrice Haglund.
Moyra Livion har fått mycket uppskattning för initiaitvet att bjuda grannarna på fika.
Inbjudan till gårdsfikat lyste upp i en mörk tid.
– Det är bra med positiva nyheter, det behövs, säger Beatrice Haglund.
– Och det är skönt att se att grannarna efter omständigheterna är okej, till och med glada, säger Nils Aulin.
Hela porten till en av kvarterets entréer sprängdes sönder i explosionen. I fyra lägenheter blåstes fönstren ut. En person skadades av splittret. I dag har temporära träskivor satts upp i porten, men fönsterrutan till soprummet intill är trasigt.
Porten sprängdes bort helt i explosionen och fönstren i fyra lägnheter förstördes.
Fastighetens skador hade kunnat bli betydligt värre. Till UNT sade en expert att det är tur att det ligger en öppen park på andra sidan gatan. Hade tryckvågen kunnat studsa mot ett hus hade skadorna kunnat bli ännu värre.
Liina Eineskär vaknade av den smällen. Hon såg någon springa från platsen och ringde 112.
Lappen om gårdsfikat blev en ljuspunkt i mörka tider, tycker grannarna.
– Det var en väldig smäll. Jag är skärrad och vill nu inte gå ut när det är mörkt, säger hon och hyllar Moyra Livions trygghetsfika.
– Det är så bra att visa att ingen är ensam här, säger Liina Eineskär.
Gustav Hedlund och Moyra Livion fick snabbt positiva rektioner på sina lappar med fikainbjudan. "Någon satte upp en lapp på lappen och skrev: Vilket bra initiativ", berättar de.
För i ett lägenhetskvarter är det inte säkert man känner sina grannar så väl. En av de äldre i grannskapet är Lisbeth som är pensionär.
– Det kan bli lite ensamt. Men det här initiativet med fikat är så fint att jag blir alldeles rörd ända in i själen. Det är sådant man tänker att man ska göra själv – och så ser någon till att göra det! Det är så fint att se allas ansikten, säger Lisbeth.