Mira Warensjö Lemming har bänkat sig på Baras Sällskap vid Kungsgatan i Uppsala. Bland det som lockar henne är det låga priset på starköl; för 35 kronor går det att få ett glas på 40 centiliter.
– Undantar man studentnationerna är det här är ett av de billigaste ställena i stan, menar Mira Warensjö Lemming.
Hon säger att hon inte bryr sig så mycket om hur ölen smakar, priset är viktigare.
– Mer än 65 kronor skulle jag inte betala för en stor stark, säger Mira Warensjö Lemming.
Baras Sällskap är ofta mer eller mindre fullsatt.
– Många ungdomar som inte har råd med öl på andra ställen kommer hit. Eftersom ölen här är så billig måste vi vara mycket noga med att inte sälja till alltför berusade, framhåller Mikael Westberg vid Baras Sällskap.
Den här kvällen är Matilda Canderyd ute med ett par kompisar på Taco Bar nära Stationsgallerian, där priserna också ligger lågt. Hon har betalat 49 kronor för 40 cl öl och tycker att det är rimligt.
Matilda Caneryd går ibland på ställen med kvalitetsöl och har som mest betalat 138 kronor för en ale.
– Men är ölen så dyr blir det bara en den kvällen, säger hon.
För samma pris som en kvalitetsöl går det att få två billiga på en del ställen. Vad ska man välja?
– Jag tar den dyrare, jag sätter kvalitet före kvantitet, fastslår Daniel Morosini i sällskapet på Taco Bar.
Inne i baren står Cazper Andersson. Den här dagen dricker han cider men annars brukar det bli lager, det vill säga ljus öl.
– Här är det billigt men jag är van att betala runt 80 kronor för en stor lager. Min gräns går nog vid 115 kronor, dyrare än så köper jag inte.
Palermo på Sysslomansgatan säljer starköl i den lägre prisklassen. Här går det att få en halvliter starköl för 53 kronor under happy hour.
– Vi vill att Palermo ska vara ett familjärt ställe som alla har råd att besöka, säger Burhan Balikci som driver Palermo. Många av våra kunder är studenter som kanske inte har råd med dyra krogbesök men här kan de få pizza och öl för 150 kronor.
De låga priserna ger avtryck i kundtillströmningen och Palermo med sina 135 sittplatser är ofta välbesökt.
– Vi är ett av de ställen i Uppsala som säljer mest öl. Under ett år blir det runt 100 000 liter, berättar Burhan Balikci.
Omräknat till halvliter innebär det att krogen serverar i snitt cirka 500 sejdlar per dag. Burhan Balikci menar att Palermo pressat ner starkölspriset så långt det går.
– Jag undrar hur man får det att gå runt om man är mycket billigare än vi, säger han.
Flera uteställen i Uppsala satsar på kvalitetsöl och då kan priserna lätt ligga på en hundring och mer. Det rör sig ofta om hantverksmässigt tillverkade ölsorter som ale, stout eller porter.
Churchill Arms på St Olofsgatan har specialiserat sig på öl som ofta ligger i den övre prisklassen. Här kan man visserligen få en halvliter fatöl för 72 kronor men det finns gott om betydligt dyrare varianter, exempelvis en ipa för 165 kronor eller allra dyrast: en stout för 190.
De kostsammaste märkena har inte direkt en strykande åtgång, enligt Leon Wright vid Churchill Arms. Varianter som går på runt 150 kronor säljer man kanske ett par-tre i veckan av, om ens någon.
De senaste åren har alkoholfri öl blivit allt populärare.
– Vi säljer hysteriskt mycket alkoholfri öl. Vi har 13 sorter och alla brukar gå åt, berättar Erik Bennbom på Bryggeriet Ångkvarn på Östra Ågatan.
Han förklarar det med att bryggarna lärt sig göra alkoholfritt med bibehållen smak. Men processen är dyr och på Ångkvarn ligger priserna för alkoholfritt mellan 65 och 94 kronor.
Ångkvarn satsar på kvalitetsöl. Billigaste starkölen här är en lager som kostar 79 kronor för 45 cl.
– Vi har ingen öl som tillverkas genom industriell produktion, förklarar Cherif Kanngo på Ångkvarn.
Vilken är er dyraste öl?
– Den här, svarar Cherif Kanngo och halar fram en liten flaska imperial stout.
Den kostar 500 kronor och är knappast vad man kan kalla storsäljare. På sex år är det bara fyra kunder som inhandlat dyrgripen.
Uppsalabon tillika ölkännaren Svante Andersson slog en gång till på en flaska Snake Venom som fanns på O'Connors vid Stora torget.
– Den kostade 2 400 kronor. Jag köpte den mest för att min kompis Torsten år in och år ut tjatade om att man borde köpa en flaska.
Var den god?
– Nej. Men det var värt priset för att slippa höra tjatet från Torsten, säger Svante Andersson.