Ljuset genom hissfönstret övergår snart till ett dunkelt ljus. Vi har nått vindsvåningen som i stället för knapp krävde nyckel. Det slitna trägolvet och snedtaket utanför avslöjar att vi befinner oss högst upp i Uppsala slott. Håkan Langseth tar på nytt fram sin nyckelknippa och går till en dörr. Det är nu den verkliga tidsresan börjar, in i ett rum som alltid är tyst och isolerat från omvärlden.
– Det här rummet har man bara lämnat, någon gång på 1760-talet.
Håkan Langseth slår ut med armarna i rummet som är lika stort som festvåningen under oss. Vi går i sand mellan halvmetertjocka furubjälkar. Väggarna utgörs av massivt tegel från det forna renässansslottet. Här och var sitter den ursprungliga kalkputsen kvar.
Håkan Langseth är på väg att avsluta sin tjänst som slottsarkitekt på Uppsala slott. Han tycker att vindsrummet i norra tornet är speciellt.
– Det är ju fantasieggande och spännande här, som om tiden har stått stilla. Och här ser man folk som lämnat spår. Alla har vi försökt att göra oss odödliga, säger han och pekar mot tegelväggarna.
De är nedklottrade med initialer och årtal, ibland med tjocka penselföringar från golv till tak, ibland med knappt synbara bokstäver som ristats med omsorg i vacker skrivstil.
Det var vanligt att byggnadsarbetare lämnade markeringar efter sig. Till exempel gjorde en A Lindberg en notering i vindsrummet 1890, samma år som UNT grundades och den stora domkyrkorenoveringen pågick. Det finns även andra årtal på väggarna, som 1922, 1897 och 1913, men också relativt nya noteringar av "T Grandin" och "K Lindholm" 1993.
Håkan Langseth pekar på stora hål in i tegelväggen. Det är tecken på att golvet i vindsrummet sänktes efter slottsbranden 1702. I mitten av 1700-talet återuppförde arkitekten Carl Hårleman slottet och klämde in en extra våning. Men så mycket mer fakta om vindsrummet finns inte. Till skillnad från det övriga slottet har vindsrummet stått oinrett, i alla fall sedan Hårlemans ombyggnad.
– Vi vet inte vad vindsrummet användes till under 1600-talet. Slottsbranden behöver inte ha skadat vinden, men taket tog eld.
För den som lyckas övertala någon med hissnyckel till fjärde våningen finns en unik utsiktsplats att upptäcka, med fönster åt alla väderstreck.
Men det är inte allt, förklarar Håkan Langseth och pekar mot branta stegar. Med viss tvekan för den hisnande höjdupplevelsen följer UNT:s reporter efter, ända upp till tornhuven och en taklucka. Och det visar sig mödan värt. Utanför väntar fri sikt över Uppsala. Kanske är det fler än jag som kikat ut...