På Västra Stenhagenskolan i Uppsala fick eleverna i förskoleklassen en egen laptop i höstas. Den kostar cirka 3 500 kronor och är tillverkad för att passa i klassrummet. Datorn är i miniformat, ljusblå och utrustad med skrivprogram och Internetuppkoppling. I de andra årskurserna är det också datortätt med i snitt en dator på tre elever.
– När skolan invigdes för tre år sedan ville vi ha den senaste tekniken för att hänga med i samhällsutvecklingen, säger Ingela Pettersson, rektor.
I ett av klassrummen ska en grupp sexåringar träna på att använda båda händerna på tangentbordet och skriva i takt till klassisk musik. Så fort den spelas upp, börjar det smattra i klassrummet av små flinka fingrar.
På Simon Ekholms skärm dyker det upp långa rader av bokstäver samtidigt som han hör bokstäverna spelas upp i ett talsyntesprogram.
– Hemma säger mamma och pappa att jag sitter för mycket framför datorn men i skolan tycker de att det är bra att vi övar, för då lär jag mig för framtiden, säger Simon Ekholm.
Bänkkompisen Kajsa Helander-Larsson kan skriva ord som ”stuga” och ”Gröna Lund” på skärmen, berättar hon.
– Men jag skriver oftast bara mitt namn.
Läraren Sandra Bäck Åhlberg låter eleverna hitta sitt eget sätt att använda tangentbordet. Pekfingervalsen är okej, det viktigaste är att det blir bokstäver.
Inte förrän i årskurs två börjar eleverna skriva för hand på allvar. Fram till dess är det mest datorarbete.
– När barnen skriver på sin laptop kan de ta ut svängarna och texterna blir bättre. Många elever har svårt med finmotoriken i den här åldern och hämmas i sin skrivinlärning om de fokuserar för mycket på att skriva fina bokstäver, säger Sandra Bäck Åhlberg.
I förskoleklassen är det ett skriv- och läsprojekt som möjliggjort fler datorer i undervisningen. Förutom Västra Stenhagenskolan jobbar Björklinge kyrkskola på samma sätt.
Och eleverna tycker att det är kul. Första fråga vid skolstart var om de fick spela spel på sina datorer.
– Om de ser datorn som ett lekverktyg är det ju jättebra. Vi märker också att eleverna lär av varandra och att de pratar sinsemellan när olika uppgifter ska lösas vilket stärker deras samarbetsförmåga, säger Sandra Bäck Åhlberg.
I den nya skollagen, som träder i kraft 1 juli 2011, slås fast att alla elever ska ha tillgång till böcker och moderna lärverktyg som behövs för en tidsenlig utbildning. Det är en ny it-strategi som innebär att eleverna ska utbildas i digital kompetens.
Och det finns många skolor i landet som ger en bärbar dator till alla grundskoleelever. I det som fått namnet ”en till en-satsningen” har hittills 168 av landets 290 kommuner börjat dela ut en dator åt varje elev. Idén kommer ursprungligen från delstaten Maine i USA. Där började skolpersonal parallellt med forskare propagera för mer it i skolan. Sedan dess har idén spritt sig till länder i Europa, däribland Sverige. Man ser en personlig dator som en klassutjämnande fråga. Ingen elev ska halka efter och bli utan dator för att föräldrarna inte har råd. Utbildningsmaterial har även sparats in och inte minst har synen på kunskap och undervisning förändrats.
Men Uppsala kommun, med 17 000 grundskoleelever, hänger inte med i utvecklingen.
– I dag ser vi till att alla lärare har en egen dator. Tyvärr finns inga pengar avsatta för eleverna. Det skulle kosta för mycket och det är inget vi prioriterar just nu, säger Lars Romanus, grundskolechef i Uppsala kommun.
Han tror att det tar tid innan alla får en egen dator och fram till dess löser många skolor det med en klassuppsättning. Eftersom it-satsningen inte är statligt finansierad, är det upp till varje kommun och skolorna själva att avsätta pengar för den nya tidens inlärning.
Samtidigt är många forskare igång och studerar lärares och elevers datoranvändning. En av dem är Susanne Kjällander från Uppsala. Hennes avhandling handlar om hur elever i åldern 6–17 år använder datorer, digitalkameror och videokamrer när de har samhällsorienterade ämnen.
– Eleverna söker information på nätet, tar bilder av sig själv och kompisar, spelar in filmer och får överlag friare händer. Särskilt gränsen mellan arbete och fritid suddas ut när de tar hem sitt skolarbete efter skolan, vilket tyder på att de är engagerade, säger Susanne Kjällander.
Hon ser också att lärarna inte fäster någon större vikt vid själva presentationerna, trots att eleverna lägger ner mycket tid på att få dem proffsiga.
– Lärarna är fast i sin gamla roll och bedömer språket och texternas utformning, vilket är synd, eftersom en stor del av elevernas lärande och kunskapsinhämtning osynliggörs.
Nackdelen är också att lärarna får lägga sin tid på att lösa tekniska problem och att eleverna lämnas ensamma.
– Lärarna är inte med när eleverna hämtar in sin kunskap, de har fullt upp med att ladda datorer, dra sladdar och hjälpa till med inloggningsproblem. De är närvarande i början och i slutet, men inte när eleverna jobbar, säger Susanne Kjällander.
Enligt henne kommer det inte dröja länge förrän lärarna hunnit ifatt sin digitala kompetens. Och då blir de också bättre på att bedöma elevernas kunskaper.
– Det ställer krav på lärarna när eleverna lär sig mer kreativt. Elevernas kunskaper går inte alltid att mäta på ett slutprov men det elever lär sig är vad samhället efterfrågar när det gäller framtidens arbetskraft.