– Nu ska vi in med lite större slangar.
Stefan James, överläkare vid Akademiska sjukhusets hjärtklinik och professor vid Uppsala universitet, beskriver i realtid operationens moment.
Han gör det inte bara för UNT:s skull. Patienten är vaken under hela operationen och ska också få veta.
Patienten heter Lars Ahlsén och är en 71-årig tidigare militär och sedan näringslivschef från Uppsala. En gång i tiden sprang han milen under 35 minuter.
Men det var då. I dag är hans fysiska förmåga en helt annan. Han lider nämligen av hjärtklaffsförträngning, en mycket allvarlig sjukdom, jämförbar med en allvarlig cancer.
– I genomsnitt är överlevnaden inte mer än ett år. Sedan orkar hjärtat inte längre pumpa ut blodet i kroppen som det ska. Det har fått kompensera för att klaffen inte fungerar, säger läkaren Stefan James.
Klaffen är en ventil mellan kroppspulsådern och hjärtat som ser till att blodet kan pumpas ut i kroppen och inte åker tillbaka in i hjärtat. Men nu har kalkbildning, påskyndad av en tidigare cancerbehandling, orsakat en förträngning av Lars Ahlséns hjärtklaff, som inte släpper igenom blodet med tillräcklig tryck.
Med sin goda grundfysik och relativt låga ålder hade Lars Ahlsén förmodligen klarat sig något år längre än snittöverlevnaden. Men för att leva längre behöver han en ny hjärtklaff. Därför ligger han på britsen framför Stefan James och Rickard Lindblom, thoraxkirurg och docent i hjärtkirurgi, som leder operationen.
En sjuksköterska förbereder nästa moment, när den cirka tre centimeter i diameter stora klaffen ska in i kroppen. Med en manuell press trycker hon ihop den tills den bara är fem millimeter bred. För den ska in i Lars Ahlsén– från ljumsken. Där finns ytliga och stora blodkärl varifrån klaffen förs en halvmeter upp, till exakt rätt plats där kroppspulsådern sitter ihop med hjärtat.
Det här görs genom katetrar, ett slag medicinskt, rörformat instrument för att föra in saker i kroppen. Likt en stjärna på en marionetteater manövrerar Rickard Lindblom, med Stefan James assistans, de långa spröten som skjuts in i katetrarna.
Tekniken att gå in via ett litet hål i ljumsken har revolutionerat vården. Två tredjedelar av alla aortahjärtklaffsoperationer görs så här. Den sista tredjedelen görs ännu genom att bröstkorgen öppnas.
– En öppen operation är också en bra behandling, men mycket mer krävande. Förr fick vården säga nej till mellan 20 och 40 procent av dem som behövde en ny klaff för att de inte hade klarat operationen, berättar Rickard Lindblom.
En av dem som inte skulle ha öppnat sin bröstkorg är Gun-Britt Persson, 87 år, från Söderala i Hälsingland. UNT träffar henne någon dag efter hon fått en ny hjärtklaff av Rickard Lindbloms och Stefan James sjukvårdslag. Nu gör hon en sista rutinkontroll med ultraljud.
– Jag har fått livet tillbaka. Mitt barnbarn sa på telefonen att min andning redan lät annorlunda, säger hon.
Allt ser bra ut och nu väntar hemresa. Gun-Britt Persson är van att röra på sig och promenera mycket. Men senaste året har det inte gått.
– Jag har inte orkat någonting. Men redan nu på sjukhuset känner jag skillnad. Men hade de får öppna bröstkorgen hade jag sagt nej. Det hade jag inte orkat, säger hon.
Nu har hon kraftigt ökat chansen att klara en av livets utmaningar – att bli äldre än sin far.
– Han blev 96 år, säger hon med skratt.
Men åter till Lars Ahlséns operation, som nu nått det mest kritiska skedet.
– Nu kan det bli lite kinkigt, varnar Rickard Lindblom.
När den nya klaffen förts från ljumsken till sitt mål ska den positioneras perfekt. För att lyckas måste hjärtat stannas ett ögonblick. En pacemaker kopplas på. I det här fallet får det göras två gånger.
Allt går bra, Lars verkar aldrig bli så där svag som befarats.
– Ballong upp! kommenderar så Rickard Lindblom.
En sjuksköterska utför en manöver och vips visar röntgenbilder på en stor bildskärm hur den ihoptryckta klaffen expanderas inne i Lars Ahlsén med hjälp av en ballong som sitter med på utrustningen som förts in. Så trycks klaffen ut på plats, där den kommer att spänna sig kvar genom sitt eget tryck och förankras i kalkmassorna. Den gamla klaffen lämnas kvar och gör ingen skada.
Protesen är gjord på material från hjärtsäckar från kalv eller gris. De handsys till en klaff med tre fina blad som kan öppna och stänga sig, fästa på ett ramverk av metall.
Två typer av proteser finns som passar olika patienter olika bra.
Medicintekniskt hantverk av det här slaget är kostsamt. Men det är utan tvivel värt det, säger läkarna. Patienternas medelålder är 79 år. Utan en ny klaff skulle deras livskvalitet vara borta och de skulle behöva åka in och ut på sjukhus.
– Operationen räddar liv och är väl värd besväret och kostnaderna, säger Stefan James.
I operationssalen skämtar Lars Ahlsén med sköterskorna. Efter några sista manövrar och kontroller kommer beskedet:
– Nu är vi nöjda. Det blir tio poäng av tio, säger Stefan James.
– Lysande! svarar Lars Ahlsén rappt.
En knapp timme har gått sedan läkarna började operera.
Apparaturen hinner visa lovande siffror och kurvor innan han förs iväg för vila.
– Blodtrycket var bättre redan direkt efteråt, säger Stefan James medan han tar en hårdmacka innan nästa hjärtklaffspatient, den andra av fyra den här dagen.
Två dagar senare öppnar en alert Lars Ahlsén dörren till lägenheten på fjärde våningen på Kapellgärdet.
– Vilket lagarbete! Jag har varit chef i många år och vet när det fungerar. De var så proffsiga, och det har jag skrivit till dem, säger han.
Öppningen där klaffen sitter har nu gått från 0,8 före operation, till 2,5 centimeter och betydligt mer blod kan strömma förbi.
Men även om alla värden direkt såg bättre ut känner han konditionsmässigt inte någon omedelbar skillnad.
– Men det har bara gått två dagar än. Hjärtat behöver återhämta sig. Och jag var i relativt bra skick före, då är det svårare att känna skillnad direkt. Det dröjde flera år innan jag fick operation för att jag var för pigg, säger han.
Analysen är helt riktig, förklarar Stefan James:
– Han har haft en tät förträngning som skadat kammaren som pumpar sämre. Det kommer att ta tid att komma tillbaka och kommer nog heller inte göra det helt. Men utan operation hade prognosen varit väldigt dålig, med ett snabbt försämrat läge, säger han.
Lars Ahlsén drömmer nu om att resa med sin fru Monica igen. De har besökt många länder förr om åren.
– Kanske Portugal eller Frankrike. Jag hoppas kunna orka bära väskorna igen.