Sverige befinner sig ”i krig”. Kriget består i att invandrare och i synnerhet muslimer som bor i Sverige får barn som alla andra. De etniskt rena svenskarna (”pursvenska”, skriver Nilsson) får däremot färre barn och håller på detta sätt på att ”avskaffa” sig själva. I detta ”krig” ingår också det misslyckade islamistiska terrordådet i Stockholm. I ett ögonblick av verklighetsanknytning medger visserligen Nilsson i en parentes att alla muslimer ”naturligtvis” inte är islamister – men det är just inte värt något eftersom han omedelbart blandar ihop begreppen igen och återgår till huvudspåret: ”muslimer” för krig mot ”svenskar” genom att föda många barn.
Vad Expressens ansvarige utgivare och ledning i övrigt bör känna till är följande:
Tesen att en lömsk fiende genom själva biologin och genetiken för krig mot de ”riktiga” eller ”äkta” svenskarna skulle vara nazistisk, om texten inte vore så korkat formulerad att man måste tveka om Nilsson fullt ut är kapabel att förstå vad hans egna ord betyder. Men han definierar obestridligen ”svenskhet” i biologiska termer – och det kan inte vara många av oss som duger i så fall. Inte ett ord om ”kultur”, men däremot alltså om ”pursvenskhet” – det är ”pursvenskarna” som minskar, inte Sveriges befolkning.
Sådant möter man normalt i nazistiska sammanhang, liksom tesen om en judisk konspiration mot den rena tyska (eller svenska) befolkningen. Judarna förökar sig, hette det på 30-talet, som råttor för att översvämma det tidigare obefläckade fosterlandet. När det begav sig illustrerades detta också i suggestiva propagandafilmer. Just nu är judarna utbytta mot ”muslimer”. Men inte heller judar kan ju räknas som ”pursvenska” i Ulf Nilssons världsbild.
Ulf Nilsson har varit på väg i denna riktning en tid – se till exempel hans kolumn den 5 oktober. Han kan ju enkelt pensioneras från tidningen. Men vad ska man göra med en tidningsledning som inte ens är intellektuellt närvarande när publiceringsbeslut tas?