Här blandas kultur med olja

Du behöver inte vara länge i Stavanger innan du märker att det råder en internationell atmosfär. Den öppenhjärtiga mentaliteten beror på att staden sedan lång tid haft portarna vidöppna mot omvärlden. Hamnen har alltid betytt mycket för den globala verksamheten. Tidigare var det främst konserver med små fina sardiner som stod för exporten. I dag är det oljan, det svarta guldet.

1969 hittades det första oljefältet i Nordsjön utanför Stavanger. Snabbt blev regionen Europas huvudstad när det gäller energi. Det är många som direkt eller indirekt lever på petroleumverksamheten här. 180 000 medborgare är det dubbla sedan sjuttiotalet och i dag erbjuder staden 20 000 lediga tjänster.

I Stavanger märks den internationella och kulturella bredden i utbudet av restauranger. Mycket tack vare att Norska Gastronomiska Institutet finns här, universitetets olika tekniska utbildningar, turistnäringen samt ingenjörs- och byggindustrin. Man kan säga att industrin har gjort kulturlivet rikt här. Den har lockat hit över hundra nationaliteter.

Naturen i Norge är som ofta viktig och att få gå på konsert under fullmånen på någon fjälltopp är inte omöjligt. Man vågar ta ut svängarna i Stavanger och det lockar turister. På Lysefjorden, någon timmes färd från stan, är färjan chartrad av italienska turister. Det är intressant att se hur fascinerade de är när båten närmar sig ett vattenfall och guiden säger något ohörbart i högtalaren. Som en bisvärm rusar alla föröver på babords sida med kamerorna för att ta bilder av fallet. En stund senare rusar alla till andra sidan av båten för att få en glimt av getterna som är ute och vandrar. Vattenfallen och getterna, tillsammans med den mörkblå djupa fjorden där dimmorna stiger upp längs de 600 meter höga bergsväggarna, gör att man kan tro att man har hamnat mitt i en norsk saga. Högt där uppe syns klippavsatsen Preikestolen (predikstolen eller Pulpit rock) som många väljer att vandra till med nistepakken (matsäck) på ryggen.

Färden tillbaka till stan går med bil längs Riksväg 13, Ryfylkevägen, en turistled som går från Stavanger ända upp till Hardanger. I staden blandas gammalt och nytt. Hamninloppet Vågen och Domkyrkan från 1100-talet utgör en osynlig linje mellan den äldre och den yngre delen av stan. Själva gamla stan innefattar elva gator där de vitmålade trähusen från 1600- och 1700-talet ligger sida vid sida längs med kullerstensgatorna. På andra sidan Vågen råder det moderna stadslivet. På Østervåg ligger små pittoreska kringelkrokiga shoppinggatorna tätt och på torget utanför Kulturhuset Sølvberget samlas unga och gamla på stenmuren eller kaféstolarna. Helt plötsligt förändrar sig stadsbilden. De små vita trähusen förvandlas till en myriad av ceriserosa, lila, gröna, röda och orange färger. På Øvre Holmegate har arkitekter och målarmästare fått utlopp för sina känslor och gett stadsbilden en helt annan form. Kaféerna och affärerna här har alla sin egen prägel och färg.

Från det gamla brandvakttornet på Valberget ser man hela stan: den östra hamnen med Lysefjorden och det Norska Oljemuseet, statyn av Alexander L Kielland på torget framför Domkyrkan, fiskebutiken nere vid Vågen och alla restauranger längs kajerna. Hela Ryfylke är känd som en kulinarisk hemvist. Det fiskas 80 ton lax per dag (!) och världens bästa pilgrimsmussla sägs finnas här. Lamm, ost, mjölk, potatis, kål, rötter, grönsaker och frukter odlas i regionen och i Stavanger är det lätt att ta del av hela skafferiet - allt från en lyxig sjurättersmeny till en enkel, men välsmakande, fisksoppa.

Här blandas kultur med olja

Kung Harald Hårfagre vann det stora vikingaslaget år 872 och Norge blev för första gången ett rike. Vid Utstein kloster utanför Stavanger satte han svärdet i marken och utnämnde Stavanger till Norges första huvudstad. I år är staden Europeisk Kulturhuvudstad.