Skrattmås
Skrattmåsen häckar vid kusten samt sjöar och vattendrag. Den har minskat kraftigt i antal sedan 1980 och nu bedöms den vara nära hotad. Takten i minskningen gör att den bedöms vara nära gränsvärdet för att vara inom kategorin hotad.
Tofsvipa
Tofsvipan som tidigare klassats som livskraftig har minskat de senaste 18 åren och betecknas nu som sårbar, den lägsta klassen inom kategorin hotad. Den häckar på myrar och fält. Tofsvipans ankomst har sedan medeltiden räknats som ett av de säkraste vårtecknen och förknippas med flera väderspådomar.
Igelkott
Igelkotten har minskat när dess övervintringsplatser försvunnit så att den nu bedöms vara nära hotad. Biltrafik är i vissa områden också en orsak till att den har minskat i antal. Ett nytt hot är robotgräsklippare som kan vara i gång alla tider på dygnet och allvarligt skada eller döda igelkottar som är nattaktiva och inte märker när gräsklipparen närmar sig. Igelkotten är också känslig för miljögifter som lagras in i det fett den lägger på sig under sommaren för att klara vintervilan.
Kråka
Kråkor häckar nära odlad mark och har minskat de senaste 18 åren, vilket gör att den nu klassas som nära hotad. Den anses vara en av de smartaste fågelarterna och äter många olika sorters föda. Det förekommer till exempel att den lärt sig dra upp fiskrevar och plocka agnet från kroken.
Björktrast
Björktrast, som även kallas snöskata, är en vanlig fågel som har minskat i antal de senaste 15 åren och nu klassas som nära hotad. Den klassas som allätare och äter både frukt, bär och daggmask.
Skogshare
Skogsharen lever helst i skogar med många lövträd och är mest aktiv på natten och klassas nu som nära hotad. Den äter tunna kvistar, blåbärsris, bark och örter. Den hotas främst av konkurrens från den större fältharen som fördes in i landet av människor under 1800-talet och som i sin tur betraktas som en invasiv art.
Svartvit flugsnappare
Den svartvita flugsnapparen har minskat så pass mycket de senaste tio åren att den nu klassas som nära hotad. Det är en flyttfågel vars flyttning styrs av dagslängden, vilket gör att den flyttar och kommer tillbaka vid samma tid varje år. Den bygger bo i ihåliga träd eller holkar, ofta nära bebyggelse, och äter insekter.
Strandskata
Strandskatan häckar både längs kusterna samt vid de stora sjöarna. Den har minskat med 30–50 procent de senaste 30 åren och betecknas nu som nära hotad. Den äter daggmaskar, blötdjur, små kräftdjur och insekter. Den kan bli upp till 30 år gammal, vilket är en hög ålder bland fåglarna.