Anneli Andersson från Jumkil har precis skaffat sin första tatuering. Hon ville ha ett speciellt motiv och efter mycket eftertanke beslutade hon sig: en stor kungsängslilja på vaden, Upplands landskapsblomma.
– Jag är ju född och uppvuxen i Uppland, såklart att jag skulle ha en kungsängslilja, säger hon.
Det var svårt att hitta rätt tatuerare eftersom färgnyansen var särskilt viktig att få rätt. Tatueringen tog ungefär åtta timmar att slutföra under två sittningar.
– Den är ganska stor. Det var lika bra att slå till ordentligt. Då tänkte jag att det kanske bara skulle bli en tatuering, Anneli Andersson.
Så du har fått mersmak?
– Jo, när man väl har börjat så!
En som redan har kroppen full av tatueringar är Calle Roxberg. Störst plats tar hemstaden Uppsala. Hela bröstkorgen täcks av Domkyrkan och Uppsala slott i ett hjärta.
– Det är en hyllning till staden där jag, min fru och våra tre barn är födda, säger han.
Solen flödar över altanen i Bergsbrunna när UNT är på besök. De två yngsta barnen klättrar på sin pappa som är föräldraledig ett halvår till.
Men när de växer upp kanske de, som Veronica Maggio i låten 17 år, vill lämna uppväxtstaden vid Fyrisån bakom sig. Men har man gaddat in hemstaden på kroppen bär man den i stället alltid med sig. Calle Roxberg har den till och med över hjärtat. När han valde att göra Uppsala till en del av sin kropp hade han dock varit ute och sett världen. Det var på en sådan resa han tatuerade sig allra första gången, som 16-åring i Thailand.
– När jag ser mig i spegeln i dag så känner jag en stolthet över min stad. Jag är väldigt nöjd, säger han.
Att sätta Uppsala på bröstet hade sitt pris, inte bara i pengar. Men det var det värt.
– Det tog säkert fem, sex timmar och gjorde fruktansvärt ont. Här gick nog min smärtgräns. Men jag hade grunnat på det i ett år innan jag slog till och kunde samla energi och kraft för att klara det, säger han.
Mellan slottet och kyrkan sticker ett öga upp. Är det ett tecken på ett medlemsskap i någon lokalavdelning av den hemliga Illuminatiorden? Nej, så spännande är det inte.
– Ha, ha. Nej, ögat kom till efteråt, bara för att det skulle bli snyggare, säger Calle Roxberg.
Emma de Jong bor i dag i Sala och gjorde en tatuering med födelsestaden Uppsala som motiv på underarmen för fem år sedan. I stadssiluetten som tar formen av en EKG-linje syns Domkyrkan, Slottet och högarna i Gamla Uppsala.
Representerar EKG-linjen att ditt hjärta slår för staden?
– Ja, det och stadspulsen, säger Emma de Jong.
Uppsalatatueringen var hennes andra. I dag har hon så många att hon blir lite osäker på om de är 11 eller 12 stycken. EKG-linjen är den enda med Uppsala som motiv.
Marcus Montelius, uppväxt i Årsta men numera boende i Örebro, har också en EKG-linje med Uppsalamotiv. Men det är inte hans enda tatuering, hela kroppen är fylld. Tre har hemstaden som inspiration – och han har tankarna på en fjärde.
– Jag är maskrosbarn, så jag hade tänkt tatuera en maskros och kanske lägga till Uppsalahögarna. Hela kroppen är nästan full, men på högerbenet har jag nästan ingen tatuering så där finns det plats, säger Marcus Montelius.
Han har även en klassisk rockabillypinuppa på underarmen med Årsta inskrivet på kjolen. Sin första Uppsalatatuering gaddade han efter en kväll på stan. En kompis hade nyligen skaffat en tatueringsmaskin och efter några glas bestämde de sig för att tatuera in Uppsalas riktnummer 018 med en krona över – kungen av Uppsala. Kompisen, Patric, blev kungen av Stockholm.
Efter tragiska omständigheter har tatueringen idag fått en helt annan betydelse för Marcus.
– Två år senare gick Patric bort i en lastbilsolycka. Han lämnade en gravid fru efter sig med tvillingar i magen som han aldrig fick träffa. Därför har jag aldrig gjort någonting åt den, även fast det inte är världens snyggaste tatuering. Den betyder väldigt mycket för mig.
Även på UNT:s redaktion finns lokalpatriotiska kroppsmålningar. Vår reporter Oscar Lindström bär klassiska motiv – Domkyrkan och Slottet – på armen.
– Uppsala är staden som kommit att forma mig under ungdomen och som fortsätter att sätta sin prägel i min själ för var dag som går. Det finns också en tanke om att den ska kunna fungera som en påminnelse om mitt ursprung ifall jag tappar förståndet på ålderns höst, säger Oscar Lindström.