Odin Karlsen gör sin första dag på jobbet som förste kurator när tidningen besöker nationen. Han har också hört skrönan om Mein Kampf och är till en början osäker på om boken ens existerar. Men några timmar innan besöket är schemalagt hör han av sig:
– Jag har hittat den.
Lådor är staplade på hög inne i arkivet och längs med väggen till höger står rullande lagringsvagnar som når upp till taket.
När Odin snurrar på ratten till den ena vagnen öppnar sig hyllorna med böcker. Norrlands nation har, som Odin förstått det, Sveriges tredje största privatbibliotek.
– Jag har fått höra att boken skickades till nationen ganska tidigt. Men mycket mer än så vet jag faktiskt inte, säger Odin.
Han drar ut den svarta boken från hyllan.
På bokens första sida avslöjar sig en signatur – men den är tryckt och alltså inte signerad för hand av Hitler själv.
Lars Andersson, historiker vid Uppsala universitet, berättar att det kryllar med kopior av boken.
– Mein Kampf trycktes från början av tjugotalet i ständigt nya upplagor och efter maktövertagandet 1933 kom det en störtflod. På svenska bibliotek finns även översättningar och de svenska nazisterna såg till att den tidigt fanns på svenska, säger han till UNT.
Färden fortsätter längre in i förrådet. I en låda hittar vi gamla provrör där ett är daterat till 1936. I ett annat ligger en daggmask som förmultnat med åren.
En trappa upp börjar Odin snurra på låset till nationens valv. En stor järndörr inbyggd i väggen öppnar sig och innanför står nya lådor ovanpå varandra. I en av dem ligger ett original av Carl von Linné.
På Kalmar nation möts vi av Mikael Wingård, nationens skattmästare och tidigare förste kurator. Han visar upp en tavla av nationens tidigare lokaler, då de låg på S:t Johannesgatan.
– Här hittade ett gäng studenter på 1940-talet ett tiotal akvareller av Carl Larsson, säger han och pekar på tavlan.
Tavlorna har förvarats på Carolina Rediviva fram till förra året då nationen beslutade att sälja samtliga på auktion. Utropspriset var då mellan 20 och 80 tusen kronor per akvarell.
– Kolla här, säger nationens nuvarande förste kurator Kaspar Köhler och visar upp ett par brev skrivna av Astrid Lindgren.
– Hon var hedersledamot och kom på flera av våra fester, jag tror det finns fler brev nere i arkivet, säger han.
Skattjakten i nationsförråden fortsätter och efter en kort promenad befinner vi oss på Uplands nation.
Mikaels motsvarighet, Patrik Spånning Vesterlund, möter oss på nationens uteplats och vi slår följe på nytt. Patrik arbetar till vardags som arkivarie på SLU och innehar, på fritiden, samma titel för nationens räkning.
På vägen till förrådet går vi förbi ett stort kassaskåp.
– Det är inget Franz-Jäger tyvärr, muttrar Patrik.
Ovanpå plåtlådan står en stor byst av Lenin.
– Den där fick Uplands av en vännation från Estland efter att Sovjet föll, berättar han innan vi svänger av in till arkivet.
Patrik drar ut en mindre låda från bokhyllan och öppnar den försiktigt.
– Det här, det är Kjerstin Dellerts gåskrona.
Dellert, som var en känd operasångerska, installerades som hedersledamot på nationen och hade då med sig kronan som hon senare donerade till nationen.
– Vi har en del udda föremål här i arkivet, säger Patrik och fortsätter rota bland lådorna.