Mötesbänkarna är en gemensam satsning från äldrenämnden och omsorgsnämnden i Uppsala kommun.
Med ljust trä och klarblå armstöd sticker den ut från de mer traditionella parkbänkarna.
Den nya bänken som dykt upp i Stadsträdgården är en av fem så kallade mötesbänkar som placerats ut i kommunen. Tanken är att den ska leda till fler samtal mellan Uppsalaborna – och på sin hemsida tipsar kommunen till och med om samtalsämnen att prata om.
En av fem nya mötesbänkar står i Stadsträdgården med utsikt över Fyrisån.
Satsningen är ett försök att motverka ensamhet och psykisk ohälsa. Kommer det att fungera?
När UNT ber fem Uppsalabor provsitta bänken går åsikterna isär.
– Den sticker ut på ett negativt sätt. Det känns lite som en pekpinne från kommunen, tycker Christofer Sundgren, 77.
Han har å andra sidan en medhjälpare när det kommer till att träffa folk: hunden Asti, som får många främlingar att stanna upp och prata en stund.
– Jag får så många leenden på stan, berättar han.
En hund fungerar bättre än en bänk om man vill få nya bekantskaper, enligt Christofer Sundgren, här med sin lagotto Asti.
Gunilla Gustafsson, 71, reagerar också på att bänken sticker ut.
– Det är ett bra initiativ, om någon törs sätta sig. Kanske behöver det gå ett tag, så att folk förstår vad bänkarna är till för och det blir en grej, liksom.
Törs någon sätta sig på bänken? Det frågar sig Gunilla Gustafsson.
Jesper Lissmark Hult, 37, är en person som gärna söker kontakt med nya människor. Just i dag är han faktiskt ute på promenad med en ny vän: Adam Forsberg, 35.
Det känns nästan lite kusligt att mötesbänken uppenbarar sig framför dem just i dag, säger de, eftersom de precis gått och pratat om att det är svårt att få till genuina möten med människor.
– Svenskar är inte jättepigga på det, konstaterar Jesper Lissmark Hult.
Jesper Lissmark Hult och Adam Forsberg provsitter bänken, som de tycker är ett fint initiativ.
Adam Forsberg tycker det känns tryggt och hoppfullt att bo i en kommun som försöker bryta människors ensamhet. Men bänkarna kommer inte fungera för alla, tror han.
– Det är nog ett långt steg för vissa.
Båda gillar tanken på att sätta sig här och prata med en ny person. Men Jesper Lissmark Hult undrar ändå hur det skulle gå till rent praktiskt.
– Ska man sitta här och hojta?
Tipsen på samtalsämnen och frågor att ställa till en ny bekant finns publicerade på kommunens hemsida. De går också att komma åt direkt från mötesbänkarna, eftersom varje bänk utrustats med en QR-kod som kan skannas med en mobilkamera.
Lisbeth Fuxler, 72, passerar bänken på väg hem till en kompis. I handen har hon en påse med fika från Fågelsången.
Ensamhet kan ha flera orsaker. Men ett problem är att många tenderar att dra sig undan när något är jobbigt, tycker Lisbeth Fuxler.
– Till exempel om någon bär på sorg. Men där har jag bestämt mig för att inte vara sådan, utan visa att jag ser personen.
Fler måste våga säga hej och prata med andra människor, tycker Lisbeth Fuxler.
Mötesbänken är en bra idé, tycker hon.
– Ja, jag hade kunnat gå hit och sätta mig. Sådant ska man inte vara rädd för.