Henrik Landerholm är generaldirektör för Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF) sedan årsskiftet, då myndigheten också startade. Här är han fotograferad i sitt hem i Stockholm.
– Ryssland som kastar sig över Ukraina, ansökan till Nato och en stor påverkanskampanj från Mellanöstern som försökte misstänkliggöra socialtjänstens omhändertagande av barn som syftade till att splittra våra invånare. Det har varit hektiskt, berättar Henrik.
I dag är han generaldirektör för Myndigheten för psykologiskt försvar. En ny myndighet som startades vid årsskiftet och dagen då Henrik tillträdde, 1 januari. Han är 58 år, och Henrik beskriver att hans väg i karriären aldrig varit särskilt rak, snarare tvärtom.
Efter gymnasiet i Uppsala hade han planer på att bli jurist. Han flyttade till en etta på 19 kvadrat och stortrivdes, men blev efter ett år tvungen att rycka in i militären. Tanken var att återvända till födelseorten och fortsätta sina studier.
– Men det blev aldrig så. Istället blev jag officer. Mitt första och enda riktiga yrke.
Det var under 1980-talet som Sovjetunionen var inne på sina sista "dödsryckningar", som Henrik beskriver det. Situationen var spänd och det mest självklara valet för honom var att stanna kvar inom militären, där han också fick livnära sitt intresse för stridsvagnar. Henrik blev aldrig jurist, men det har han aldrig ångrat.
– Jag hade aldrig sovit i tält innan, och var mer teoretiskt lagd. Där öppnades en ny värld där jag fick jag leda alla typer av människor och material från punkt a till punkt b.
Henrik tillbringade nästan tio år inom det militära, sedan tio år i riksdagen, tio år som myndighetschef och tio år på Utrikesdepartementet (UD).
– De flesta växer upp och går i ett spår. Antingen blir man officer eller jurist. Eller så är man diplomat eller politiker nästan hela livet. Men jag har fått se hela samhällets organism uppifrån, och det har varit väldigt kul, säger han.
Henrik Landerholm, generaldirektör för Myndigheten för psykologiskt försvar (MPF), inledde sin yrkesbana som officer, vilket han kallar sitt "första och enda riktiga yrke".
Och var ser du dig om ytterligare tio år?
– Ja du, då kanske jag trots allt börjar gå in för landning, skämtar han.
Men det är fortfarande många år kvar tills dess, men kanske inte så fullspäckade som 2022 hittills har varit. Med flera globala händelser som ökat intresset för att försvaga försvaret i väst.
Vad menas med psykologiskt försvar?
– Det är vår och hela folkets motståndskraft. Det är de enskildas förmåga att vara källkritisk i det man läser och ser. Men det handlar också om förtroendet för myndigheter. Andra nationer eller aktörer kan ha avsikten att skapa misstro mellan myndigheter och medborgare genom desinformation. Och då trycker man ofta på redan existerande sårbarheter såsom till exempel kontroversiella områden. Det kan handla om gängkriminalitet eller migrationsfrågor som främmande makter använder för att urholka förtroendet och minska motståndskraften.
Henrik Landerholm anser att Myndigheten för psykologiskt försvar har goda förutsättningar för att hantera påverkan under valrörelsen.
2015 började försvarsberedningen prata om den starka påverkan utifrån som märktes av i och med den ryska annekteringen av Krim-halvön, då Ryssland försökte påverka västvärldens bild av vad som hade hänt. Ämnet var även på tapeten under 2016 och den ryska inblandningen i det amerikanska valet.
Stefan Löfven satte ner foten 2018 och sa att det skulle finnas en myndighet för psykologiskt försvar i Sverige. Mellan 2018 och 2021 har det pågått ett långt utredningsarbete innan myndigheten startades.
En av uppgifterna som myndigheten har är att skydda den fria åsiktsbildningen, som blir särskilt relevant under ett valår. Eftersom Henrik själv har suttit i riksdagen har han ett starkt politiskt intresse.
– Det är en spännande tid, både privat och professionellt. Vårt jobb är att hindra att åsikter filtreras eller snedvrids av utomstående påverkan, berättar han.
Det är alltså endast hot som kommer från främmande makter utanför Sverige som myndigheten vill skydda samhället från. Inte desinformation som sprids inom landet.
– Vi brukar inte peka ut särskilda länder men det är såklart större hot från länder med stora apparater och verktyg som kan bedriva sådan typ av påverkan. Vilket är Ryssland, Kina och i viss mån Iran.
I och med Natoansökan säger Henrik att det är ganska uppenbart att Ryssland är en potentiell aktör för att motverka detta. Men än så länge har myndigheten registrerat låg aktivitet från landet.
Arsenalen, Sveriges försvarsfordonmuseum, är ett av Sverige största militärhistoriska museum som Henrik har varit med och startat upp.
Är det svårt att hitta desinformation?
– Vi sitter inte och söker igenom sociala medier. Sedan tio år tillbaka har vi byggt upp en metodik som gör att vi vet vilka nationer och aktörer som har ett intresse att påverka oss. På så sätt kommer vi närmre källan.
Inför valet känner Henrik att myndigheten har goda förutsättningar för att hantera påverkan under valrörelsen.
– Men man måste ändå arbeta aktivt med det. Även om vi skulle bedöma risken som liten, så är konsekvenserna av en påverkad valrörelse och ett valresultat så pass allvarliga. Om legitimiteten skulle ifrågasättas hotas en del av demokratin och riskerar ha polariserande effekter.
Hur har det här året varit hittills?
– Fantastiskt att få påbörja något helt nytt. Det roligaste har varit all positiv respons som vi har fått från andra myndigheter och medialt. Det har verkligen varit en rivstart det här året.
Både kommuner och myndigheter har efterfrågat utbildning och föreläsningar för att kunna stärka sitt psykologiska försvar. Men eftersom halvåret också har varit fyllt av krig, val och en högre aktivitet från de yttre aktörerna har myndigheten också haft en hög arbetsbelastning.
– Vi kastades in med en personalstyrka som inte var riggad för all aktivitet. Vi har varit fullt sysselsatta.
Både kommuner och myndigheter har efterfrågat utbildning och föreläsningar för att kunna stärka sitt psykologiska försvar.
Vad gör du för att koppla av när du kommer hem?
– Jag har faktiskt aldrig haft någon riktig hobby förutom mitt arbete. Jag har nog inte fastnat för att putsa på någon sportbil eller spela schack som jag gjorde i min barndom.
Henriks hobby är snarare hans teoretiska intressen såsom politik, historia, välfärdfrågor och civilmilitära relationer.
När han jobbade i Afghanistan i två år fascinerades han av landets kultur, historia och politiska situation. När han arbetade i Lettland i fyra år blev han intresserad för de baltiska ländernas förmåga att kunna bevara sin identitet och skapa nationalstater efter flera år av utländsk påverkan. I Abu Dhabi tillbringade han också fyra år som ambassadör och ville lära sig mer om de svåra konflikterna och maktförhållandena i mellanöstern.
– Jag har istället blivit helt absorberad i de kontexter som jag har hamnat i. För mig har det varit viktigt att byta jobb med jämna mellanrum för att få något nytt att bita i. Annars stelnar jag och min nyfikenhet.