Att kliva in i Hans Blix sommarstuga pÄ GrÀsö Àr lite som att besöka en vÀrldsutstÀllning i miniformat. I det lilla röda huset trÀngs konst och prydnader frÄn hela vÀrlden. Ovanför matbordet Àr ett skinn frÄn en kungsboa uppsatt och frÄn trÄdar i taket dinglar ett par uppstoppade blÄsfiskar. Ett gevÀr, en gÄva frÄn nÀr Hans Blix var statssekreterare och besökte Senegal, Àr uppsatt pÄ vÀggen.
â Jag minns att den var lite svĂ„r att fĂ„ genom tullen, sĂ€ger Hans Blix och skrattar.
Men hÀr finns ocksÄ klenoder av mer personlig betydelse. Vid den öppna spisen Àr barnbarnens teckningar uppstÀllda. Flera av tavlorna pÄ vÀggarna Àr mÄlade av Hans Blixs pappa, Gunnar Blix. Det var han som köpte huset pÄ GrÀsö 1939 och det var ocksÄ Äret som Hans tillbringade sin första sommar pÄ ön, dÄ som en bÄngstyrig pojke med dÄliga betyg i matte och tyska.
â PĂ„ somrarna fick jag ta extralektioner i tyska och det tyckte jag inte alls om. Det var en jĂ€vla tur att jag klarade av matten överhuvudtaget. Siffror har alltid skrĂ€mt mig, sĂ„ lĂ€nge de inte har en paragraf framför sig. Men jag hade kloka förĂ€ldrar och bra lĂ€rare som kunde hantera det.
Sedan 1939 har Hans Blix Äterkommit till GrÀsö varje sommar. Mycket har förÀndrats hÀr under Ären som gÄtt. NÄgra av djuren som Hans Blix sÄg som barn verkar ha försvunnit helt frÄn ön, som apollofjÀrilen och fÄgeln nattskÀrra. I trÀdgÄrden har fem frukttrÀd, ett planterat för varje barnbarn, vuxit upp.
Och den dÀr bÄngstyriga pojken Àr numera 91 Är gammal och kan blicka tillbaka pÄ en karriÀr med vÀrlden som arbetsplats.
Utrikesminister i den folkpartistiska regeringen (1978-1979), generaldirektör för FN:s atomenergiorgan IAEA (1981-1997) och chef för FN:s vapeninspektörer i Irak (2002-2003) Àr bara nÄgra av titlarna Hans Blix haft. Det sistnÀmnda arbetet vÀckte kontrovers nÀr Hans Blix inspekterade Iraks eventuella tillgÄng pÄ massförstörelsevapen. Under inspektionerna hittades inga sÄdana vapen, vilket kritiserades av USA och Bush-administrationen. De menade att Irak hade stora mobila laboratorier för att framstÀlla stridsmedel och antydde Àven att Irak hade, eller försökte framstÀlla, kÀrnvapen.
â NĂ€r amerikanarna tog över jobbet efter det debaclet hittade de lika lite som vi gjorde, minns Hans Blix.
Sedan dess har hans engagemang frÀmst riktat sig mot nedrustningsfrÄgor och utrikespolitik. Nyligen avslutade han ocksÄ det som troligen blir hans sista offentliga uppdrag. I början av juli reste han till Tjernobyl för att vara med nÀr den nya sarkofagen över den havererade reaktorn överlÀmnades till Ukraina. Sedan Är 1997 har Hans Blix varit ordförande för den grupp stater som bidragit med pengar till bygget av sarkofagen. Slutresultatet blev 162 meter lÄngt, 108 meter högt, 36 000 ton tungt och har en livslÀngd pÄ 100 Är.
â Sarkofagen fick byggas vid sidan av reaktorn eftersom strĂ„lningen pĂ„ platsen Ă€r sĂ„ hög. Sen sköts den lĂ„ngsamt pĂ„ plats centimeter för centimeter och fogades ihop med millimeterprecision. Ett vĂ€ldigt beundransvĂ€rt byggnadsverk. I samband med det hade vi vĂ„rt femtionde och sista sammantrĂ€de i givarförsamlingen. Det kĂ€nns som ett sĂ„r som sytts ihop och ett avslutat kapitel i en lĂ„ng bok.
För Hans Blix började det kapitlet tio dagar efter Tjernobylolyckan Är 1986. Som generaldirektör för IAEA besökte han platsen för katastrofen.
â DĂ„ kunde vi fortfarande se den svarta rökpelaren frĂ„n grafitmassorna. DĂ€remot sĂ„g vi inte all den Ă„ngest som evakueringen förde med sig. MĂ€nniskor som hux flux skulle lĂ€mna sina hem. Det var naturligtvis en tragedi.
Trots den synen har Hans Blix aldrig tvivlat pĂ„ kĂ€rnkraftens stora betydelse för mĂ€nskligheten. Han har som mĂ„nga andra sett tv-serien "Chernobyl". Ăven om han beskriver den som vĂ€lgjord betonar han ocksĂ„ att den inte ska ses som en dokumentĂ€r.
â Den Ă€r skakande att titta pĂ„, Ă€ven för mig. Men samtidigt vill jag ha en saklig och vetenskaplig observation av det hela. PĂ„ den sidan hjĂ€lper serien inte till sĂ„ mycket.
Hans Blix efterlyser perspektiv i debatten. Som exempel tar han upp att vattenkraft Àr den kraft som orsakar flest dödsolyckor. Och att reaktorerna i dÄtidens Sovjetunion har lite att göra med dagens byggen. Fukushima-olyckan Är 2011, dÀr en jordbÀvning med efterföljande tsunami utlöste tre hÀrdsmÀltor, beskriver han som ett haveri i den nukleÀra sÀkerhetskulturen snarare Àn att kÀrnkraften i sig var boven. Men sen finns ju ocksÄ den stÀndiga frÄgan om hur avfallet ska tas om hand.
â MĂ„nga mĂ€nniskor kĂ€nner sig skakade över att avfallet mĂ„ste hĂ„llas isolerat i hundratusen Ă„r. Men man ska ha klart för sig att till exempel kvicksilver, som vi slĂ€pper ut i stora mĂ€ngder, inte har nĂ„gon halveringstid (tiden det tar för ett Ă€mne att minska till hĂ€lften av sitt ursprungliga vĂ€rde). KĂ€rnkraftens avfall Ă€r pĂ„ sĂ€tt och vis en av dess största tillgĂ„ngar för alltihopa kan tas om hand. Det Ă€r inte kĂ€rnkraften som hotar mĂ€nsklighetens existens. Det Ă€r avfallet frĂ„n de fossila brĂ€nslena som gör det.
Lusten att argumentera och diskutera verkar definitivt inte ha slocknat hos Hans Blix. Tre timmar om dagen lÀgger han pÄ att lÀsa nyheter. DÄ och dÄ skriver han debattartiklar. Han har Äsikter om det mesta, ofta med lÄnga och genomtÀnkta argument. Men livet i offentligheten Àr inget han kommer att sakna.
â Nu har jag lite svĂ„rt att röra mig och tycker det Ă€r jobbigt att byta flygplan. Och föredrag har jag hunnit med att hĂ„lla hundratals sĂ„ det kommer jag inte sakna heller. Nu kan jag sitta pĂ„ min kammare och lĂ€sa böcker och googla runt pĂ„ resolutioner.
Förutom det hÄller han Àven pÄ att skriva en bok om hinder mot anvÀndandet av vÄld mellan stater.
â Jag vet inte om jag nĂ„gonsin blir fĂ€rdig med den, men jag har skrivit ungefĂ€r 300 sidor. Det kanske Ă€r det som blir Blixs ofullbordade, sĂ€ger han och skrattar.
Det blir ingen biografi?
â Nej, men jag har fĂ„tt frĂ„gan gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng. Visst har jag trĂ€ffat mĂ„nga intressanta mĂ€nniskor. Gaddafi, Pinochet, Thatcher och Blair... men det finns ju andra som trĂ€ffat dem ocksĂ„ och som bĂ€ttre kan beskriva dem. Jag har levt ett intressant liv utan tragedier. Jag har ett lyckligt Ă€ktenskap och duktiga barn. Det Ă€r inte sĂ„ vansinnigt spĂ€nnande att lĂ€sa om mĂ€nniskor som har haft lyckliga liv.