"Jag har inget att skämmas för, och vill gå ut och berätta om mina erfareheter av de brister som finns", säger Hanna Nordström.
Hanna Nordström, 36, har just avslutat dagens arbetsträning på en livsmedelsbutik. Den fuktiga Uppsalakylan biter i bara kinder och händer.
– Det gick bra i dag, men nu är jag riktigt trött. Jag har kommit långt i mitt mående med arbetsträning 16 timmar i veckan. Men jag är inte där än, jag mår inte helt bra. Psykiatrin sa att de skulle finnas där för mig hela vägen fram. Men så var det inte, säger hon.
Den 8 december mördades en 80-årig kvinna i Valsätra på öppen gata. Hanna Nordström är en av dem som tagit kontakt med UNT efter tragedin. Inte minst har reaktionerna varit stark utifrån att den kvinna som häktats varit patient inom psykiatrin. Polis och åklagare har i UNT hårt kritiserat psykiatrivården och hur ansvaret tas för personer med ohälsa som kan vara en fara för sig själv och andra. Psykiatrin har svarat med man lyder under stränga lagkrav med begränsade möjligheter till tvångsvård.
Hanna Nordström har haft kontakt med specialistpsykiatrin i många år och är sjukskriven på heltid sedan länge. Hon kommer också från en familj där flera levt med svår psykisk ohälsa. Hon reagerade starkt på händelsen i Valsätra.
– Utifrån mina erfarenheter är jag inte chockad över det som hänt. Till slut sker något när personer inte får rätt hjälp, säger hon.
Hennes eget fall är ett exempel på hur patienter kan rasa mellan stolarna, i det här fallet mellan specialistpsykiatrin på Akademiska sjukhuset och vårdcentralen inom primärvården.
Hanna Nordström gjorde allt hon kunde för att inte falla mellan stolarna i vården. Ändå var det just vad som hände.
I dialog med sin behandlande läkare inom psykiatrin på Akademiska bestämdes i höstas att hon var redo att slussas över till vårdcentralen. En remiss skrevs för att få en tid på vårdcentralen, men i journalen försäkrades Hanna att hon skulle fortsätta kallas till psykiatrin i väntan på tiden.
– Det var det sista som skrevs in i anteckningarna, det står klart och tydligt. För mig är det väldigt viktigt att jag har en fast kontakt med besök åtminstone var tredje månad, säger hon.
Nu flera månader senare går hennes sjukskrivning ut kommande söndag. Ändå hade hon i början av veckan ännu inte fått tid hos vårdcentralen. Hon hade heller inte kallats tillbaka till psykiatrin, trots löftet. När hon började att ställa frågor visade det sig att psykiatrin skrivit ut henne och återkallat den tid som funnits för förnyelse av sjukskrivning.
Ett mord skedde i Valstära den 8 december, där en kvinna häktats misstänkt för brottet. Den gripna har haft mångåriga kontakter med psykiatrin.
– Jag fick en total chock. Och från vårdcentralen fick jag beskedet att remissen inte sa något om hjälp med sjukskrivning, utan att jag skulle kallas en gång om året, säger Hanna Nordström.
En annan som vänt sig till UNT efter mordet för att ge sin bild av brister i vården av psykisk ohälsa är en distriktsläkare vid en vårdcentral i Uppsala. Till vårdcentralen kommer ofta personer som mår psykiskt dåligt. I många fall görs bedömningen, efter fastlagda kriterier, att sjukdomsbilden är för komplex för att primärvården ska kunna ge rätt vård. Då skrivs en remiss till psykiatrin.
– Det här har varit ett problem i säkert tio år, men vi kämpar på med att försöka få in folk hos psykiatrin, men vi avvisas gång på gång på gång. Remisserna avslås helt enkelt, vilket gör att vi sitter med alldeles för svåra patienter, säger läkaren.
Relationen mellan primärvården och specialistvården fungerar inte idag, menar läkaren.
– Samarbetet mellan oss är dysfunktionellt och inte ömsesidigt.
Vad betyder det här för patienterna?
– Att de inte får den specialistvård de har rätt till.
Den som lever med psykisk ohälsa ska inte behöva utsättas för oro för att inte får den vård man har rätt till, menar Hanna Nordström. "Man har för mycket ändå att bära", säger hon.
Läkaren ger ett exempel ur sin vårdvardag, där en 18-åring inte fick komma till specialistvården förrän efter två år när avdelningen för unga vuxna tog emot.
– Två år av en så ung persons liv är mycket, det är år som formar de här människorna, när de går ur skolan och ska söka jobb eller utbildning. Så får det bara inte gå till, säger läkaren, som uppger att problemen är "allmänt kända", i distriktsläkarkåren och även högre upp i ansvarshierarkin.
UNT har sökt ledningen för psykiatrin vid Akademiska sjukhuset såväl som ansvariga inom primärvården. Båda har hänvisat till sjukhusets pressavdelning, som i sin tur hänvisat vidare till Region Uppsalas stab. Där arbetar psykologen Emma Manner som strateg för psykisk hälsa. Hon känner väl till problembilderna, men säger att hon inte vet något om hur utbredda problemen verkligen är. Men ett förbättringsarbete pågår, säger hon.
– Vi kan bli bättre på att samarbete över gränser i stället för att skicka remisser mellan varandra. Här finns förbättringspotential. Det stämmer att remisser avvisas, det känner vi till. Om det görs på rätt grunder eller inte, det kan jag inte säga, men vi ser att samarbetet behöver förbättras.
Emma Manner är strateg för psykisk hälsa på Region Uppsala.
Enligt henne är den psykiska hälsan ett prioriterat utvecklingsområde för regionen. I dag finns en vårdöverenskommelse mellan primär- och specialistvården om vem som ska ta ansvar för vad och exakt när en patient ska hänvisas till respektive vårdnivå. Den ska nu ses över.
– Vi ska se till att den fungerar, att vi kan bygga tillit och samsyn och utveckla våra arbetssätt med patienten i centrum. Det ska inte ske att man faller emellan eller att för komplexa patienter ska hamna i vårdcentralernas väntrum. Men vi vet att det inträffar, säger Emma Manner.
Varför ser det ändå ut så?
– Det är svårt att svara på. Alla ser problematiken och vill hitta lösningar. Kanske har det saknats välfungerande rutiner för hur vi kan jobba tillsammans för att övergångarna mellan vårdnivåer ska bli sömlösa och ske utifrån patientens unika behov. De behoven kan vara väldigt olika, men att vården utgår från patientens behov är otroligt viktigt och måste vara en del av en överenskommelse mellan vårdnivåerna, säger Emma Manner.
Hon uppmanar den som inte upplever sig ha fått den vård man behöver att ta kontakt med exempelvis chefen för sin vårdcentral eller med patientnämnden.
– Det är otroligt värdefullt för oss att få ta del av de exemplen.
Hanna Nordström från Uppsala har levt med psykisk ohälsa i många år. Nu mår hon stabilare och kan arbetsträna.
Hanna Nordström förstod att hon rasat i det glapp hon varit så noggrann med att försöka undvika. Efter sina samtal fick hon till sist en tid på vårdcentralen och förlängd sjukskrivning.
– Det var förstås bra, men man ska inte behöva känna sådan här oro när man mår dåligt, man har så mycket på sina axlar ändå. Man ska inte behöva känna någon oro för att inte någon ska ta emot.