Sammanlagt 210 barn i Sverige misstänks ha blivit utsatta för människohandel eller människohandelsliknande brott sedan 2012. Det visar en rapport som länsstyrelsen i Stockholm har sammanställt på uppdrag av regeringen.
Men rapporten ger inte hela bilden av hur det ser ut i landet. Omkring 30 procent av landets kommuner, däribland Uppsala, har inte ens besvarat den enkät som skickades ut inför granskningen.
Socialförvaltningens chef i Uppsala kommun, Jan Holmlund, säger till UNT att det inte fanns några fall att rapportera om. Han hänvisar till de boenden för ensamkommande där man inte registrerat någon förekomst om människohandel. Uppsalapolisen har inte registrerat någon anmälan under 2015.
Märta Johansson, forskare vid Örebro universitet och författare till rapporten, tror inte att någon kommun i Sverige är skyddad från förekomsten av människohandel med barn.
– Det är tragiskt att det finns misstankar om så pass många barn och vi tror att siffran är en underskattning. Det finns skäl att tro att fler myndighetspersoner borde polisanmäla misstänkta fall, men att de vill inte det om de inte är helt säkra. Men det är polisen som ska utreda om misstankarna stämmer – inte socialtjänsten.
Underlaget i rapporten bygger på uppgifter från socialtjänstkontor, migrationsverket, idéburna organisationer, länsstyrelsen i Stockholm samt förundersökningar från polismyndigheten.
Petra Tammert Seidefors vid länsstyrelsen i Stockholm påpekar att inrapporteringen från kommunerna gjordes innan den stora flyktingströmmen i höstas.
– Jag skulle tro att siffran är större i dag. Det har kommit väldigt många ensamkommande barn och de är en stor riskgrupp för att utnyttjas för människohandel.
Barnen som beskrivs i den nationella rapporten uppges vara främst i åldrarna 15-17 år. Fördelningen mellan flickor och pojkar är jämn. De flesta barnen var ensamkommande från andra länder. Brottsmisstankarna rör främst att de blivit utsatta för olika former av sexuell exploatering, följt av annan verksamhet i form av tiggeri, tungt hushållsarbete eller brottsliga aktiviteter.
Rapporten visar att det är svårt att få fast förövarna. Mellan 2012-2015 inleddes 39 förundersökningar om misstänkt människohandel med barn. Alla ärenden lades ned utom ett som ledde till åtal för människosmuggling, och sedan 2012 har inga nya åtal för människohandel väckts.
– Det är fruktansvärt frustrerande och nedslående, säger Kajsa Wahlberg, kommissarie vid polisens nationella operativa avdelning, NOA.
Polisen är skyldig att ingripa direkt när man misstänker människohandel med barn. Det är dock inte alltid som bevisningen är tillräckligt stark för en rättslig prövning.
Hon berättar om en flicka från Bulgarien som utnyttjades för att stjäla. Genom telefonavlyssning kunde ett större nätverk spåras och en gärningsman i Polen gripas.
– I vissa fall handlar det om att ännu mer lokalisera förövarna, var de håller till och vad de gör. Man kanske inte kan ta dem för människohandel men för annan verksamhet.
Ibland strandar utredningen på att barnen inte vill samarbeta med polisen.
– Barn är överhuvud taget väldigt lojala mot förövaren som ofta är den enda person som barnen har. De är intalade att polisen vill dem illa.
Rapporten ska nu ligga till underlag för regeringens pågående arbete med en ny handlingsplan mot människohandel.