Det är världens största cup i innebandy. 613 lag deltar, över 11 000 spelare finns på plats och antalet matcher som spelas är enormt. Men det finns en sida till av detta enorma sportevenemang.
– Det handlar inte bara om idrott. Det handlar om glädje och gemenskap, för idrottsglädje betyder också livsglädje, särskilt för alla de som är här och spelar och framför allt för alla som är här och hjälper till, säger Mika Kohonen tidigare utsedd till världens världens innebandyspelare som själv tillsammans med många av a-lagsspelarna är med och hjälper till i sekretariaten.
På Fyrishov är det fullt med folk som är i ständig rörelse. Många kända spelare och tränare skyndar förbi och ett och annat kommunalråd syns i vimlet. Överallt spelas det innebandy. I korridorerna, omklädningsrummen, kafeteriorna och på området utanför.
Mika Kohonen har fått en egen cup uppkallad efter sig, Mika Kohonen Trophy, en turnering för personer med funktionsnedsättning. Arrangörerna kallar cupen för en monstersuccé och när Kohonen själv ger sig ut i vimlet ringlar snart autografkön lång.– Det här är lycka! utbrister Erik Löfgren som spelar i Örnarna när han fått sin arm signerad.
Örnarna är Storvreta innebandyklubbs verksamhet för ungdomar och unga vuxna med någon typ av funktionsnedsättning. En av lagmedlemmarna, Joakim Nyberg, har spelat med laget i tolv år.– Det är så roligt att vara här. Genom åren har man ju lärt känna jättemycket folk från hela serien. Det är nästan läskigt hur många av de som är här nu som man känner, säger Joakim Nyberg.
Mycket kring arrangemang pågår på Fyrishov. I en av hallarna kan man få reda på hur hårt man kan slå en innebandyboll eller spela tv-spel i det lilla e-sportcentret som byggts upp. I en av kioskerna jobbar Julia Löfqvist som berättar att de arbetar nästan dygnet runt. Korv och varma chips verkar sälja bäst, men är man sugen på en banan eller ett äpple får man det svårt. De som tillhandahåller varorna levererar nämligen ingen frukt till kioskerna eftersom man vet från tidigare år att det inte säljs.
I ett litet rum i anslutning till E-hallen sorterar Christina Kadell och Katarina Nordling papper. Christina Kadell ansvarar för incheckningen på Fyrishov och Katarina Nordling är den som ser till att 130 klassrum på olika skolor runt om i Uppsala står redo när spelarna ska gå och lägga sig.
– Det började för fem år sedan när de frågade om jag kunde sätta upp lite skyltar för cupens räkning. Året efter frågade de om jag kunde gå på ett möte med kommunen. Det mötet blev tjugo möten och så har det rullat på. Men inget av det här skulle ju vara möjligt om vi inte var så många som hjälper till, säger Katarina Nordling.Vad som driver dem? Kärleken till innebandy. Så klart.