Den 9 juni slog kriminalnyheten ner som en bomb i Sverige. Då meddelade polisen att de gripit en man misstänkt för det omtalade dubbelmordet 2004 i Linköping. Snart visade det sig att mannen identifierats med hjälp av dna-släktforskning, som aldrig tidigare använts i en brottsutredning i Sverige. Samma dag som åtal väcktes mot mannen aviserade polisen på sin hemsida att metoden kommer att införas nationellt för att lösa flera kalla fall. Man poängterade dock att det skulle komma att krävas tid och utredningar om hur metoden ska användas.
Innan mannen greps hade släktforskaren Peter Sjölund, som ledde polisen till den misstänkta dubbelmördaren, satt ihop en arbetsgrupp på sju personer med syfte att bistå polisen med den nya metoden om man fick chansen. En av personerna som belönades med en plats i gruppen var Uppsalabon Fredrik Mejster. Nu inväntar gruppen ett besked om huruvida man får chans att hjälpa till.
– Vi går och väntar på ett beslut. Jag har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta att utvärdera Linköpingsfallet, som var pilotprojektet, men jag hoppas på grönt ljus så att vi kan hjälpa till, säger Fredrik Mejster.
Den nya dna-metoden används vanligtvis till att pussla ihop släktband, och är betydligt mer omfattande än dna-metoden som polisen brukar nyttja i brottsutredningar. Den gör det möjligt att spåra betydligt mer avlägsna släktband än den som normalt används i brottsutredningar.
– När polisen testar dna från en brottsplats tittar man på 15 markörer, som man jämför med andra personer, längs dna-strängen. När vi släktforskare gör dna-tester tittar vi på över 700 000 sådana markörer. Om du bara har 15 markörer att titta på måste personerna vara väldigt nära släkt, säger Fredrik Mejster.
Men metoden är inte helt utan komplikationer. För att kunna nå ett pålitligt resultat måste det finnas tydliga dna-spår. Det räcker inte alltid med ett hårstrå eller en liten blodskvätt.
– Det måste finnas mycket och bra dna, och där försvinner många utredningar. Hade det funnits dna-spår i Palmeutredningen är jag övertygad om att metoden testats. Dessutom måste personen ha ursprung i ett land där det går att släktforska. I Norden finns folkbokföring sparad sedan flera hundra år tillbaka. I Sverige har man varit extra noga, säger Fredrik Mejster.
Ett argument mot att använda metoden är att den kan kränka den personliga integriteten, vilket användes friskt sedan den amerikanska polisen löst mysteriet med den så kallade "Golden State Killer". Polisen använde då släktforskningsdatabaser utan att de som lämnat sitt dna visste om detta. Numera kan dock polisen bara gå via företaget Family Tree dna när de använder metoden. De som dna-testat sig hos företaget måste aktivt klicka i att de vill synas för polisen.
Att metoden skulle kränka den personliga integriteten är överlag ett svagt argument, anser Fredrik Mejster.
– Det gör polisen hela tiden på andra sätt. I fallet med dubbelmorden i Linköping hade man till exempel topsat 5000 personer och kallat ytterligare personer, så jag har svårt att se det argumentet väga tungt. Peter (Sjölund) löste det fallet på fem veckor medan polisen arbetade i 16 år. Man kan ju tänka sig vilken skillnad det är rent ekonomiskt, säger Fredrik Mejster.