Videon är inte längre tillgänglig
– Vi måste prata om att machokulturen, som vi alla växer upp i, är så intimt kopplad till maskulint våld. Genom att sätta ord på det som förväntas av oss killar och män kan vi komma åt de förlegade mansnormerna, säger Antonio Basala.
Han är 25 år. Men tvärtemot vad man kan tro har han ingen historia av engagemang under skoltiden. Han var inte politiskt aktiv, inte ens med i elevrådet eller någon annan sammanslutning. Han var snarare den där vanliga snubben som hade rätt kläder, men inte brydde sig i onödan, och som visste exakt hur han skulle få respekt bland av kompisarna. Han gick på Heidenstamsskolan och sen gymnasiet på Lundellska i Uppsala.
– 2016 läste jag ett upprop på Facebook, jag tror det var en lördag, det var skrivet av Ida Östensson och innehöll en massa statistik om män. Till exempel att 98 procent av dem som begår sexualbrott är män. Och att mer än hälften av dem är unga – mellan 15 och 29 år. Då kände jag att jag måste rannsaka mig själv och fundera över vad jag kunde göra för att förändra situationen, säger Antonio Basala.
Han började följa Östensson på sociala medier, det var hon som startat föreningarna Make Equal och FATTA som arbetar för en samtyckeslag och mot sexuellt våld. Det han lärde sig då kunde han inte förbise. Hans tillvaro var förändrad för alltid och skulle inte bli sig lik igen. För att få män att fundera över machokulturens konsekvenser arrangerade han en killmiddag.
– Det är ett tillfälle för män att träffas och prata om sånt som man vanligtvis inte pratar om på puben eller fotbollsmatchen. Meningen är att män ska kunna snacka om hur det är att vara man, och om hur mansnormerna påverkar oss. Ett samtalsämne kan vara hur vi säger ifrån om vi ser att någon blir utsatt för våld, sexuella trakasserier eller övergrepp. Ett annat vad det innebär att gå över gränsen, säger Antonio Basala.
Och när går en man över gränsen?
– Jo, det kan det vara att ställa sig extra nära någon på bussen, bombardera någon med sms och skriva att personen är sexig eller att klä av någon med blicken, säger han.
Utan att jag ställer frågan påpekar han: Inget annat än ett ja betyder ja. Allt annat är ett nej.
Men vad säger du till dem som invänder: Ska man inte få flirta lite nu heller?
– Det är jättestor skillnad på att flirta med en kvinna och att trakassera henne. Precis som män tränas in i machorollen kan de träna sig på att uppfatta hur andra personer upplever situationen. För den som enbart lärt sig närma sig någon genom att kolla på film eller på porr kan det kanske vara svårt, men det är inte omöjligt. Vi män kan lära oss att läsa kroppsspråk och tolka signaler, säger han.
Till den första killmiddagen använde han ett färdigt koncept från föreningen Make Equal. Det innebär att varje middag har sitt tema som våld, porr, vänskap eller sex till exempel. Den som bjudit in kan vara samtalsledare.
– Jag trodde att middagen skulle bli konstig men det gick jättebra. Vi märkte att vi delade många erfarenheter om hur vi som män kände press på oss att vara. Jag kom ihåg hur det var när jag som elvaåring var på Gothia cup i Göteborg. På kvällen när det var disko skulle man dansa med så många tjejer som möjligt. Fast man kanske inte alls ville, säger Antonio Basala.
På den andra middagen införde han konkreta övningar. Till exempel fick deltagarna välja kort med ord som beskriver en man. Och sedan diskutera varför de valde ordet mod men inte rädd, och varför att vara rädd ses som omanligt, trots att det är en känsla som alla människor har.
– Vi män kan behöva träna på att vara mer sårbara och visa känslor. Det finns tusen olika sätt att vara man på.
Nästa steg för att utveckla middagarna är att köra fyra träffar med samma grupp för att fördjupa diskussionerna. Och hans tanke är att de som deltar i sin tur ska bjuda in andra så att killmiddagarna sprids till allt fler.
Varför behöver män prata med varandra på ett nytt sätt?
– Samtal är det första steget till förändring, säger Antonio Basala, som också möter tonårspojkar, 13-20 år, i workshops om sexuella trakasserier och sexualiserat våld och hur det är att vara man. Han är en av landets åtta volontärer i föreningen MÄN:s projekt ”Imagine” som åker ut till skolor. Det innebär att han behöver rannsaka sig själv för att kunna dela med sig av upplevelser.
– Jag tänker på vad jag själva hade behövt fundera över när jag var i 13-årsåldern. Jag vill vara med och förändra samhället och därför jobba med barn och unga. Men också för att lära mig av dem, att se nya perspektiv, säger han, som nyligen blivit examinerad som lärare.
Antonio Basala är ämneslärare i religion, historia och geografi. Under sin studietid började han timjobba på Fredens hus och två veckor före sin examen blev han tillfrågad om han var intresserad av ett jobb som utbildningsansvarig.
Fredens hus är ett museum dit skolklasser kommer för workshops och rollspel om mänskliga rättigheter och hur de inkluderar alla, oberoende av människors olikheter. Man skulle kanske kunna kalla honom fördomsutrotare; då ler han en smula, verkar smickrad men också tveksam. Smickrad för att han vill få bort fördomarna.
– Fördomar slår mot dem som lever utanför normen och det är alltid de som drabbas av diskriminering, säger Antonio Basala på sitt självklara vis.
Men egentligen vill han inte klistra på någon person sin lösning. Att medvetandegöra är hans melodi. Det bästa är när besökare på Fredens hus, ger honom kommentarer som: ”Intressant! Det här fick mig att börja tänka”.
Fotnot: Imagine står för InspiringMale Action on GenderEquality in Europe