Dag Sebastian Ahlander bär röd fluga som sitt signum, inspiration till det fick han när han mötte fräcka finanskillar från Wall street i hissen när han var runt 50 och generalkonsul i New York .
– En röd fluga gör att människor reagerar, de ler och säger något glatt och vänligt. Den får också mig att le åt min egen spegelbild.
Med en stor kopp choklad med vispgrädde vid sin sida och utsikt över Svandammen, berättar han varför han skrivit en handbok riktad till just män.
Hans erfarenhet är att fler män än kvinnor är vilsna inför sin pensionering, många vet inte vad de ska göra med en tom almanacka och en före detta titel. Det är som att kastas ut i ett tomt universum.
– Men sanningen är att de flesta kan bredda sina intressen och förverkliga sina drömmar efter 65. Man kan träna upp sin förmåga att njuta av livet, säger Dag Sebastian Ahlander.
När han själv gick i pension inventerade han allt positivt som hänt honom i livet och det visade sig vara en nyttig övning. Han blev både glad och överraskad.
– Pensioneringen är den sista stora omställningen i livet. Visst, det är knepigt att bli äldre. Det är ett förfall och dessvärre inte ett utvecklingsstadium. Men det finns mycket roligt att se fram emot om man tar tjuren vid hornen, säger Dag Sebastian Ahlander och börjar ge exempel:
En viktig sak är att sända ut en signal om att man är relativt nöjd med livet. Ingen vill höra på gnäll, allra minst om sjukdomar och krämpor. På frågan ”Hur står det till?” svarar han till exempel alltid ”bra tack”. För om du gräver ner dig i din sjukdom och den blir till ett projekt, kommer dina vänner att dra sig undan.
Kvinnor har ofta lättare att bli äldre. De har fler vänner och nätverk som inte vilar på professionen. Män är mer ensamma.
– Många tänker ”Jag kan inte ringa Bertil, för jag har ju inget att berätta”. Då blir kontaktytorna färre. Du kan visst ringa Bertil, för inte skulle han bli sur och alltid kommer ni på något att prata om och så kanske ni bestämmer er för att träffas.
Hans egen pensionering skedde vid 63. Men redan vid 60 började han planera för sitt liv som pensionär. Det tycker han att fler borde göra, för då blir omställningen inte så stor.
När han slutade var han ambassadör på UD och barnboksförfattare i den historiska genren. Yrkesvalet gav honom möjligheten att bo i städer som Washington, Genéve, New York, Moskva, Nairobi och Sankt Petersburg, något han kallar sitt livs stora äventyr.
Men många äldre män grämer sig över att deras liv inte blev som de tänkt sig, att de jobbade för mycket och att de försummade sina barn. Besvikelser lagras på varandra, allt som inte blev gjort och hur fort åren gick.
– Folk tycker att livet är kort och att det går fortare på slutet. Livet är inte kort, det är återstoden av livet som är kort och då gäller det att satsa på sitt nya liv, säger han bestämt.
Hans främsta råd går ut på att bilda ett stående lunchbord. Det går ut på att boka bord på en restaurang, klä upp sig lite fint och äta lunch med andra gubbar. Han har själv bildat ett med gamla vänner och blivit inbjuden till ett annat med vänner från studietiden i Uppsala då han pluggade juridik. Ena gubbgänget träffas varannan tisdag, det andra varannan torsdag.
– När ni sitter och pratar kanske någon säger ”har du sett den där senaste filmen”. Ingen har gjort det och då bestämmer ni er för att dra iväg på eftermiddagsbion. Den där spontaniteten fyller er av munterhet.
Ett annat råd är att ha ett projekt.
Han har mött otaligt många företagsledare som säger ”nu ska jag läsa romaner, Tolstoy, allt det som jag inte hunnit när jag jobbade för mycket”.
– De somnar och vaknar när boken ramlar i golvet. Såna gubbar måste läsa något uppstyrt, annars blir det inte av, säger han och fortsätter:
– Nu när vi sitter här i Uppsala kan jag rekommendera att läsa någon enstaka kurs på universitetet, gå inte på senioruniversitetet, för där träffar du bara gamlingar. Ta en historisk kurs för det är ett ämne som du kan relatera till.
Själv läste han antikens kultur och samhällsliv, för han tyckte han kunde för lite. Han märkte att han blev mycket gladare.
– Du kommer till en föreläsningssal med kvalificerade lärare och yngre människor och får gå på intressanta seminarium och föreläsningar flera gånger i veckan. Det om något får fart på de grå cellerna.
Men, varnar han, var inte den som pratar först och högst i klassen. De som briljerar blir inte omtyckta.
– Men om gruppen kör fast på någon uppgift, kan du komma med något klokt inlägg. Då säger alla ”åh, vad du kan mycket”.
Alla har vi väl någon gång mött en välklädd äldre man som med flit kolliderat med oss bara för att få säga: ”Vi har högertrafik här i landet”.
– Det är ju bara tragiskt, de har för lite att göra och blir bara mer och mer gnälliga av att tillrättavisa andra, säger Dag Sebastian Ahlander och ler klurigt.
För att känna sig behövd kan man däremot ta något styrelseuppdrag, jobba i en förening eller konsulta för ett företag. Dag Sebastian Ahlander har gjort det och blivit uppskattad för sin kompetens och erfarenhet utan att han har behövt skriva någon på näsan.
– Lugnar du ner sig och accepterar din ålder märker du att du kan ge goda råd till yngre. Sluta vara en bitter besserwisser, ingen uppskattar det.
Han kallar den som alltid vet bäst för en ”micro management guru”, en gubbe som gräver ner sig i småsaker och kör med sin omgivning.
Han varnar också alla fäder för att bli en självömkande pappa som barnen ska tycka synd om och för att lägga sig i sina vuxna barns livsval. Inom familjen kan du aldrig ge goda råd förrän barnen ber dig.
– Gamlingar har verkligen en tendens att tala om hur andra ska bete sig. Det finns inget bättre sätt att skapa avstånd på om du klagar.
Det är få förunnat att inte drabbas av motgångar i livet. Dag Sebastian Ahlander har gått igenom cancer och hjärtproblem men valt att tackla dem med humor. Inför sin första hjärtoperation, just när han blev nedsövd och trodde att han höll på att dö, hann han tänka ”Nu slipper jag i alla fall fortsatt kontakt med Skatteverket”.
När man är sjuk är det extra viktigt att tänka positivt, för det är då det verkligen behövs och dessutom är det en verkningsfull medicin, menar Dag Sebastian Ahlander.
– Tänk på ordspråket: Det handlar inte om hur man har det, utan hur man tar det, säger han, som dagen efter intervjun åker till Paris för att fila på ett nytt bokmanus. Vad det blir är än så länge hemligt, för att inte ta död på inspirationen.