”Helvete vad vacker du är!”
Astrid Claeson står i rökrummet på en Finlandsfärja någonstans ute på Östersjön när en man hon inte känner börjar prata med henne.
– Han hade långt, brunt hår, gråblå ögon och skarpa ansiktsdrag. Han var otroligt snygg och jag blev såklart jättesmickrad, även om jag svarade med något dräpande, berättar Astrid.
Hon och mannen, som vi hädanefter kallar för Fredrik, umgås resten av kvällen. De pratar, dricker och skrattar. När kvällen är slut sover de i samma hytt och nästa dag följer Fredrik med Astrid till hennes mamma som hon har åkt för att hälsa på.
– Vi stod och kysstes utanför mammas dörr i säkert 45 minuter. Jag var över 30 år men kände mig som om jag var 14.
De bestämmer sig för att ses igen, vilket de också gör några dagar senare. Därefter är Astrid och Fredrik så gott som oskiljaktiga.
– Han påminde mig om de förälskelser jag haft när jag var tonåring. Som vuxen hade jag bara varit tillsammans med konstnärstyper – en violinist, en scenograf och en som jobbade med marknadsföring. Fredrik öppnade upp en helt annan värld för mig som jag verkligen trivdes i. Vi hängde på barer och spelade biljard, drack öl och lyssnade på hårdrock.
Astrid som vid den här tiden pluggar till lärare flyttar sina studier och sitt liv till Finland där Fredrik bor för att de ska kunna vara tillsammans. En dag berättar Fredrik att han suttit i fängelse för att ha misshandlat sin ex-flickvän.
– Jag reagerade dels med den rationella tanken att det här inte var bra och att jag borde dra, men rent känslomässigt var det givet att han aldrig skulle kunna göra något sådant mot mig för att han älskade mig.
Astrid låter de känslorna bestämma och tre månader av intensiv kärlek passerar. Sedan sker det Astrid intalat sig själv aldrig skulle hända.
– Fredrik hade bett mig fixa en grej på hans dator och i samband med det såg jag att hans ex hade skickat en massa hjärtan till honom på Facebook.
Astrid väcker Fredrik som ligger och sover, och frågar varför hans ex-flickvän hör av sig. Vad eller om Fredrik ens svarar minns inte Astrid i dag. Hon kommer bara ihåg våldet.
– Han hade druckit öl tidigare under kvällen och var berusad. Han kastade en radioapparat genom rummet så att det blev hål i väggen. Sen plötsligt stod jag upptryckt mot väggen och blödde en massa näsblod. Fredrik skriker och Astrid förstår knappt vad som händer. Hon lyckas dock lugna ner honom.
– Sen tvättade jag blodet från väggarna och bad om förlåtelse. Han gick och lade sig och sov igen, säger hon
Dagen efter berättar Astrid om vad som hänt för en kompis som uppmanar henne att lämna honom direkt. Men för Astrid finns inte det på kartan.
– Allt jag kunde tänka var att Fredrik och jag skulle vara tillsammans, att vi hörde ihop. Jag var så jävla kär i honom, säger hon.
Fredrik och Astrid pratar inte om misshandeln och snart är det som att den aldrig ens har hänt.
När Astrid är klar med sina studier bestämmer sig hon och Fredrik för att tillsammans flytta till Sverige och Uppsala där Astrid växt upp.
– Det kändes som en naturlig grej eftersom jag inte kunde finska men han talade svenska.
Några dagar efter att de flyttat in i Astrids gamla etta i Luthagen dricker de öl nere på stan och umgås med vänner. När klockan närmar sig hemgång säger Astrid att hon ska kolla när bussarna går.
– Fredrik svarade inte utan stod bara och pratade med någon kille, så jag började gå mot en busshållplats på Sankt Persgatan för att kolla tabellen.
Nästa minnesbild Astrid har är att hon ligger på marken utanför Pingstkyrkan, samtidigt som Fredrik sparkar henne.
– Jag kommer ihåg hur jag tänkte på att skydda huvudet, och att jag hoppades på att ingen som jag kände skulle går förbi och se allt. I dag kan jag ju se att jag var helt knäpp som oroade mig över att bli sedd av någon kompis, säger hon.
Efter ett tag slutar Fredrik att sparka och Astrid reser sig upp, men han fäller henne snart igen. Då kommer ett par gående förbi och undrar vad som händer. Fredrik skriker åt dem att dra därifrån, vilket de gör. Kort därpå dyker en polispatrull upp.
– De grep honom och satte honom i fyllecell. De såg aldrig sparkarna utan trodde väl att det bara var ett vanligt fyllegräl. Jag sa heller inget till dem om sparkarna, utan åkte hem själv med bussen.
Efter den här misshandeln ber Fredrik om ursäkt.
– Han sa att han blev arg för att han trodde att jag skulle lämna honom.
Trots att Fredrik slagit henne igen är Astrid fortfarande upp över öronen förälskad i Fredrik, och i stället för att lämna honom börjar hon anpassa sin tillvaro för att hålla honom på gott humör.
– Jag började tänka på vad jag behövde göra för att han inte skulle misshandla mig igen. Det är det som är så sjukt med en sådan här relation, att man börjar planera sitt liv utifrån den som misshandlar en för att försöka säkerställa att det inte ska hända igen. Trots att det aldrig går att göra det.
Framför allt ser Astrid till att Fredrik inte dricker någon alkohol, vilket fungerar, om än tillfälligt. Fredrik håller sig nykter och inga fler slag kommer. Men det finns ett stort orosmoln som hänger över Astrid. Ex-flickvännen som Fredrik tidigare har dömts för att ha misshandlat, har anmält honom på nytt för att ha slagit henne vid ytterligare ett tillfälle innan han och Astrid träffades.
– Jag blev mer och mer stressad över den där rättegången. Jag var fortfarande hur kär som helst i honom och var rädd för att han skulle dömas till fängelse igen och att jag skulle förlora honom. Men han vägrade alltid prata om det.
En kväll skriver Astrid ner alla tankar och känslor i ett mejl som hon skickar till Fredrik medan han sover. Nästa morgon när hon vaknar sitter Fredrik vid datorn, drickande starköl. Klockan är halv nio..
– Då visste jag att helvetet skulle braka lös.
Den dagen slår Fredrik sönder hela lägenheten. Han trycker ner Astrid i sängen och tar stryptag om hennes hals.
– Den gången var jag på riktigt rädd för mitt liv, jag trodde att han skulle döda mig.
Astrid lyckas dock ta sig fri och fly lägenheten. Men inte heller nu är hon redo att lämna honom.
– Han var som en heroinfix. Han var rolig, charmig och intelligent. När det var bra så var man i ständig sol med honom, tills han tog en till totalt mörker.
Vid det här laget vet Astrids familj om vad Fredrik utsatt henne för. De vill såklart att Astrid ska lämna honom men säger det inte rakt ut utan konstaterar bara att de finns där för henne.
Astrid och Fredrik sätter ett bröllopsdatum samt bestämmer sig för att hitta en större bostad. Astrid går på en lägenhetsvisning med sin mamma. Det tittar på en ljus trea med balkong i Sala backe. Den är perfekt, så när som på en detalj – den har en glasdörr in till vardagsrummet.
– Jag sa till mamma att det inte funkade. Jag såg bara framför mig hur Fredrik skulle slå sönder den eller kasta in mig i den så att den skulle gå sönder. Då sa min mamma till mig: Astrid du kan inte leva såhär och äntligen trillade polletten ner och jag insåg att jag var tvungen att lämna honom.
Ungefär tre år har gått sedan Astrid lämnade Fredrik. Hon har inte haft något förhållande sedan dess och säger att det nog kommer att dröja innan hon är redo för det.
– Jag hade aldrig upplevt våld innan jag var tillsammans med Fredrik. Jag har alltid haft ett stabilt liv och växte upp i en kulturell familj i övre medelklassen. Jag trodde aldrig att det här skulle kunna hända mig men det här är ett samhällsproblem som kan drabba vem som helst. Jag vill berätta min historia för att bryta stigmat. Förut lade jag skulden på mig själv, men nu när jag har fått distans vet jag att det inte var mitt fel och jag skäms inte för att jag har varit utsatt.
– Jag lade skulden på mig själv vid misshandelstillfällena genom att tänka "jag borde inte ha kollat vem som skrev hjärtan till honom" eller "jag borde inte ha provocerat honom genom att skicka det där mejlet som satte igång sista misshandeln". Men nu när jag har fått distans vet jag att det inte var mitt fel och jag skäms inte för att jag har varit utsatt.
Denna text bygger på Astrid Claesons berättelse om sin relation med Fredrik. Av de tre tillfällen som Astrid säger att Fredrik har misshandlat henne, så anmälde hon honom bara för den sista gången när han tog stryptag om henne och förstörde hennes lägenhet. Vid rättegången i Uppsala tingsrätt förnekade inte Fredrik gärningarna utan uppgav att han inte mindes allt som hände den dagen, men att det säkert var såsom Astrid berättat. Fredrik dömdes till samhällstjänst. Utöver det har han dömts till fängelse för relationsvåld vid två tillfällen i Finland. Han har valt att inte kommentera Astrids berättelse.
Fotnot: Fredrik heter egentligen något annat.