Han vägrar låta omskära sina döttrar

Ahmed Ballal Ahmed sitter i fåtöljen hemma på Väktargatan i Uppsala. Hans tre barn, dottern Afra, 17 år, sonen Amran, 14 år och dottern Asma, 7 år, småskojar med sin pappa och stämningen är uppsluppen. Det är en tight familj, det märks, fast ofrivilligt delad. Mamma och två av barnen, en 6-årig dotter och 10-årig son, är fortfarande kvar i huvudstaden Khartoum i norra Sudan.

När Ahmed Ballal Ahmed börjar berätta, via sin vän och tolk, Zakaria Hussein, blir tonen genast allvarligare.
–  Här i Sverige har ni förstått mitt problem och vad som händer i Sudan. Där ska alla flickor könsstympas, det går inte att komma undan, säger Ahmed Ballal Ahmed.
För två år sedan flydde Ahmed Ballal Ahmed till Sverige med tre av sina barn. I våras fick de permanent uppehållstillstånd och flyktingstatus efter att Migrationsdomstolen gått emot Migrationsverkets beslut om utvisning. De får stanna, eftersom flickorna löper stor risk att könsstympas.

Ahmed Ballal Ahmed hade då kämpat i flera års tid. Hans döttrar är de enda i släkten som inte könsstympats och påtryckningarna började när äldsta dottern var fem år.
– Det är en tradition, man tror att flickan skyddas innan hon gifter sig, att man kan kontrollera henne så att hon inte kommer att ha lust till sex när hon kommer upp i tonåren. Det har inget med religion att göra, det står inget i koranen om att flickor måste omskäras, berättar Ahmed Ballal Ahmed, som själv är muslim.
Trycket från de mäktigaste familjemedlemmarna ökar ju äldre flickan blir. De som stått för påtryckningarna i hans familj är döttrarnas mormor och en morbror.

De anser att Ahmed Ballal Ahmed och hans fru inte kan bestämma och att alla flickor i klanen ska könsstympas.
–  Jag har fått ljuga för att vinna tid och lyckats skjuta upp det hela, berättar Ahmed Ballal Ahmed.
Innan han flydde till Sverige sa han till släktingarna att han skulle ta med barnen på en semesterresa till Europa och hälsa på deras faster, som bor i Uppsala. Han fick låna pengar men hade inte hade råd med flygbiljetter till hela familjen.
Han är fortfarande rädd för att förlora släktingarnas respekt och ju längre tiden går, desto färre undanflykter kan han komma på. Att leva i förljugenhet har tärt på hans psyke.
– Alla därhemma tror att omskärelse går att göra här i Sverige och att jag tänker ta itu med det. 

Varför är du emot könsstympning?
–  Jag vet allt om nackdelarna med omskärelse, jag har nära släktingar som dött av det. Det är skitigt, man använder smutsiga rakblad, många kvinnor dör, antingen vid omskärelsen eller när de föder barn. Det är en fruktansvärt grym sedvänja, mina döttrar ska aldrig utsättas för det, säger Ahmed Ballal Ahmed.

Han tillhör en mycket liten minoritet i hemlandet som är emot könsstympning. I Sudan är det inte förbjudet i lag att omskära flickor och uppskattningsvis 90 procent av alla kvinnor omskärs, alltifrån sju dagar gamla och uppåt men den vanligaste åldern är mellan fem och tio år.
Den mest radikala formen, den faraoniska omskärelsen, är vanligast. Delar av de yttre blygdläpparna och hela eller delar av de inre blygdläpparna och en del av klitoris tas bort. De yttre blygdläpparna sys ihop så att öppningen till slidan täcks. Längst ner mot analöppningen lämnas ett lite hål för att kiss och mensblod ska kunna rinna ut.
–  Visserligen vill de ha mitt samtycke men vägrar jag kan de göra det ändå. Det är kvinnorna och det är de äldre som bestämmer när var och hur en flicka ska omskäras.

Ju äldre flickorna blir, desto mer hårdnar trycket. Äldsta dottern Afra blev mobbad i skolan och Ahmed Ballal Ahmed får en bekymrad blick när han berättar.
– Hon mådde jättedåligt. Alla visste att hon inte hade gjort det, eftersom man har en fest efter omskärelsen. Hon isolerades och kände sig pressad, så till slut sa hon ”men omskär mig då, jag orkar inte längre”.
Han kommer heller aldrig att glömma när dottern ringde honom för att en barnmorska kommit hem till dem. Hon var rädd, hennes mormor var också där och sa att hon måste omskäras, annars var hon ingen fin flicka.
– Jag rusade hem och lyckades få barnmorskan att åka igen genom att säga att jag skulle kontakta henne senare. Annars hade min dotter förts bort. 

Ahmed Ballal Ahmed tror att många fler än honom i det tysta är emot könsstympning. Men sen är det alltid grupptrycket som tar överhanden.
–  Det spelar ingen roll om man är högutbildad eller fattig, det är ett starkt socialt tryck, säger Ahmed Ballal Ahmed.
Han uttrycker flera gånger sin tacksamhet över att Sverige tagit emot dem. Den delade familjen trivs i Uppsala, barnen går i skolan, de har lärt sig svenska och i närheten bor barnens faster. 

Men det har tärt hårt på dem att tvingas fly och leva i ovisshet så länge.
–  Min yngsta dotter frågar varje dag när mamma ska komma. Vi pratar i telefon ett par gånger i veckan men det är jobbigt, säger Ahmed Ballal Ahmed.
Nu pågår en juridisk process för att återförena familjen. Om allt går som det är tänkt kommer Ahmed Ballal Ahmeds fru och två barn till Sverige under hösten. Längtan efter syskonen och mamman är stor.