Jonathan Tigrar berättar för UNT om sitt liv som egenföretagare, hur han hamnade där han är idag och vad han har på gång för tillfället.
1 ... 2 ... 3 ... Hoppa! För varje siffra dunkar Jonathan Tigrar handen i bordet när han beskriver hur man får människor att övervinna sina rädslor.
– Det har ni säkert upplevt att när man står och ska hoppa från ett hopptorn, att man står där och velar. Man hatar det. Då råkar någon säga något som får en att tänka till och så blir det ännu jobbigare. I sådana situationer så har jag lärt mig att ha väldigt bra tajming. Det kommer från att ha hanterat tiotusentals sådana situationer med människor som ska ta klivet.
Det är dock inte så lätt som att bara säga åt någon att hoppa, menar han. Det krävs noggranna förberedelser och att få människan framför sig att känna ett förtroende. Jonathan menar att han är proffs på att få folk som tvivlar att pusha sig igenom de mentala hindren. Han erbjuder ett mentalt handtag som personen kan hålla i.
– Vi ramar in deras upplevelse. Från att vi säger hej och välkomna, till att vi har säkerhetsgenomgång och till att det är klart. Jag ser till att de förstår att det jag säger, det är det som kommer hända. Det gör att jag blir pålitlig och bygger ett förtroende under genomgången. Det är ett väldigt effektivt sätt att arbeta på och inget som kunden är medveten om.
Hans företag Go Adventure Uppsala sysslar med många olika sorters äventyrsupplevelser i och runt Uppsala. De arrenderar sedan länge mark ute i Fjällnora där de har hand om den välkända höghöjdsbanan. De gör också takvandringar uppe på slottet för den som vill se Uppsala ovanifrån. Verksamheten har gjort honom till lite av en Uppsalaprofil med tiden. Han är dock inte ursprungligen från Uppsala utan flyttade hit som 18-åring, när livet precis hade vänts upp och ner.
– Jag fick barn när jag var 18. Det var lite omvälvande förstås. Kanske ännu värre för min tjej som bara var 16, säger han och skrattar.
Han är ursprungligen från Stockholm och anledningen till att det blev Uppsala var att Jonathan fick jobb i just Gottsunda.
– Jag fick ett uppdrag som fältarbetare på socialtjänsten där. Jag var ganska brådmogen, det var ingen annan 18-åring där om man säger så. Mitt uppdrag var att aktivera ungdomarna. Jag hade ett stort driv redan då och ville få med folk på saker. I det projektet behövde de någon som orkade dra folk från centrum ut i skogen och ut på äventyr.
Jonathan Tigrar tycker att alltför många människor befinner sig en slags kontinuerlig passivitet.
När Jonathan arbetar med ungdomarna i Gottsunda så upptäcker han något. En nyckel till att nå fram till ungdomarna han arbetade med.
– Då använde vi en hel del olika klätterbanor och andra aktiviteter. Jag hyrde in mig på olika banor för ungdomarnas skull. Sedan byggde jag en egen höghöjdsbana. Jag märkte att ungdomarna fick ett annat sätt att tänka när de var lite skraja. Helt plötsligt nådde jag fram på ett helt annat sätt.
Jonathan såg direkt ännu större möjligheter och började fundera på vad ett proffs skulle kunna göra för ungdomarna. Att man kunde bygga banor som på ett ännu bättre sätt utmanade ungdomarna. Sedan fick han ett samtal.
– Kolmårdens djurpark ringde och ville att jag skulle bygga en bana åt dem. Självklart sa jag ja. Jag hade ju byggt en bana så jag kan allt, tänkte jag. Det blev sedan ett referensobjekt för det var jättemånga som såg banan och ville ha något liknande.
På den vägen var det. Det hela slutade med att Jonathan drev ett byggföretag i femton år där de bara sysslade med att bygga äventyrsbanor. Det blev dock för mycket till slut, även för Jonathan.
– Till slut fick jag nog. Det kunde vara att vi skulle bygga en zipline-bana i Åre som tog 9 månader. Att gå till jobbet var att gå uppför Åreskutan, släpandes på en massa verktyg och stockar. Det var ofta på skidanläggningar och ställen som låg långt bort ifrån allt också. Nu vill jag satsa på Uppsala istället, tänkte jag.
Jonathan Tigrar är mannen som konstant utmanar sina och andras rädslor.
Sagt och gjort, Jonathan tog sitt pick och pack och flyttade hem. Han hörde av sig till Statens fastighetsverk och ställde enkel fråga om han fick såga upp en dörr i en av kupolerna till 1500-talsbyggnaden Uppsala slott. Det fick han och resten är historia. Fastighetsverket har varit ett enormt stöd i att utveckla verksamheten på slottet, menar han. Idag går stadens befolkning runt där uppe på taket, med Jonathans hjälp.
När man träffar dig slås man av att du har ett stort driv. Vad är det som driver dig?
– Rädsla driver mig. Att jag måste leverera.
Hans röst ändrar ton. Det märks att detta betyder mycket.
– Jag sätter mig gärna i en situation där jag måste leverera något som jag egentligen inte kan. För att tillfredsställelsen är så stor om jag klarar det.
Jonathan Tigrars liv i Uppsala började när han fick jobb som fältassistent på socialtjänsten i Gottsunda.
Jonathan är just nu aktuell med att arrangera avslutningsföreställningen av "Allt ljus på Uppsala". Han är förväntansfull, men också nervös.
– Jag har aldrig gjort en ljusshow. Nu kommer tusentals människor och ska titta på finalen av den största händelsen i Uppsala. Det är lite pirrigt. Många jag känner har sagt att de inte förstår varför jag gör det. Jag vet hur man får folk att känna saker. Jag vill att man ska stå där och att man ska fascineras över att någon har skapat den här ganska märkliga och ovanliga showen.
Han berättar att han har gått långt över budget för att föreställningen ska bli så bra som möjligt. Det finns nämligen ett stort intresse för avslutningsföreställningen som äger rum den 21 november.
– När vi lägger ut något sådant här så är det ibland 100 som visar intresse, och ibland 1 000 personer. Nu var det över 7 000 som klickade att de var intresserade av evenemanget. Om så mycket folk kommer, då vill jag göra något mer.
Precis som med allt annat Jonathan gjort finns det ingen anledning att göra det halvdant. Han vill konstant höja ribban, både i sitt yrke och i livet generellt, något han menar att alltför få människor gör.
– Många människor är i kontinuerlig passivitet. Många har också blivit rädda för saker vilket gör att de börjat undvika situationer. Till slut blir livet ganska fattigt, där det inte finns så mycket frihet att göra det man verkligen vill. Bara för att man bara tackar nej till saker, det är så synd.
Jonathan Tigrar blickar ut över Uppsala från slottets tak.
Vi tar på oss skyddsutrustning och går upp till den där lilla dörren i norra kupolen. Det är vindstilla när vi tar oss ut på slottets tak. En sådan där perfekt höstskymning. Jonathan Tigrar har varit där uppe så många gånger att han tappat räkningen, och är totalt oberörd. Han trivs på den höga höjden när han ler för kameran.